Jag fick ytterligare en artikel publicerad igår, i Expressen. Denna handlade om Storm Chasing-resan igen och till skillnad från Metro-artikeln förra veckan så var det min egen artikel. Riktigt roligt med exponering av både bloggen och StormChasingUSA.com – även om det gav otroligt dåligt resultat i form av besökare. Knappt märkbart faktiskt.
Jag hade den stora glädjen att få bli intervjuad i samband med släppet av filmen Up in the Air med George Clooney i förra veckan. Igår kom en tvåkolumnare ut i Metro (stockholmsdelen) där jag fick tipsa om lite olika bonuspoängstips, samtidigt som Bonuspoäng.se nämndes.
Hej,
Det var ju uppenbarligen otroligt länge sen jag skrev och det är förmodligen med det här tempot jag kommer att uppdatera bloggen i framtiden också. Det är inte så mycket för att det inte hänt något men mer för att skrivsuget falnat.
Det mest intressanta är dock att jag arbetar med ett Japan-projekt på jobbet (day-time-jobbet alltså) sen ett par månader tillbaka. Nu resulterade det i en affärsresa till Japan i en vecka vilket har varit otroligt spännande. Jag kommer för övrigt flytta hit ett par månader i vår.
Jag har läst på en massa om japanska affärskultur så jag var ganska förberedd. Speciellt intressant var visitkortsceremonin. I Japan lämnar man inte bara över sitt visitkort i förbifarten utan man lämnar över det (med båda händerna) till en-och-en och i samband med det säger man sitt namn och position. Sen läser man vad som står på kortet (tyst) medan man står framför varandra. Slutligen lägger man in kortet i en fin liten ask man förväntas förvara visitkorten i, allt under frenetiskt bugande. Sen går man vidare till nästa osv.
Affärsmötena här har till 99% skett på japanska och även om jag börjat lära mig det så förstod jag inte så mycket. Det är dock intressant vad man kan läsa utifrån ett möte om man vet vad mötet ska handla om, man kan några få ord (som tex men, jag förstår, ja, jag ber om ursäkt) och sen läser resten utifrån kroppsspråket. Jag kunde till största delen förstå utgången på mötet innan jag blev briefad efter mötet.
Sen är det i allmänhet kul att vara i Japan som ingenjör för landet är verkligen byggt av, och nästan för, ingenjörer. Det finns liksom inget problem som inte har en ingenjörsmässig lösning. Tex toalettbesök. Det är inte bara det att toalettringen är eluppvärmd (underbart!) utan den sköter även både rengöring och ibland även torkning åt dig. En väldigt suspekt upplevelse!
Det roligaste jag gjorde var dock idag när jag strosade runt kring ett tempel (måttligt intressant) och hamnade i nåt form av nöjeskvarter (nöje som i arkader, inte ”nöje”). Ett helt kvarter fullt med roliga tidsfördriv, arkader, spelhallar samt en bilbana.
Just besöket på bilbanan var nog höjdpunkten på resan (i jämnhöjd med affärsmötena). Det är en liten mattbelagd park dit papporna kommer med sina barn. De köper en byggsats för radiostyrda bilar och spenderar sedan lördagen med att bygga ihop den. Sen finns det särskilda tävlingsbanor där man kan tävla mot varandra…en mycket fin inblick i familjelivet samt hur nya japanska ingenjörer fostras!
Jag är verkligen inne i en motivationsdipp just nu. Har knappt arbetat på sidorna på över en månad nu, i alla fall inte mer än svarat på mejl osv. Det händer periodvis och är inga konstigheter med tanke på hur mycket jag brukar jobba när jag är på motivationstopparna.
De senaste två månaderna har jag rest väldigt mycket, en hel del med jobbet men också privat. Jag insåg att jag kommer besöka fyra kontinenter på två månader vilket är mycket även för mig. Det blir helt enkelt inte så mycket tid över till hemsidor och bloggande då.
Precis innan jag åkte till Sydafrika la jag upp min senaste webbsida. Den tog cirka 20 min att göra men jag är övertygad om att den kommer bli min största, och mest länkade (sett till antalet besökare) inom ett par månader.
För er som råkat missat det har det varit en ordentligt vithajsfajt i Australien i veckan. Nu ryktas det om att den vinnande hajen anklagats för lustmord och flytt landet. Han beräknas anlända till Sydafrika – som inte har utlämningsavtal för hajar – kring helgen.
På måndag klättrar jag ner i en bur för att leta efter honom. Vill kanske inte vara med om varken det hans Australiensiska antagonist fick uppleva eller det här:
Ändå har jag svårt att verkligen börja planera för Sydafrika-resan. Det är mycket med jobbet och det är svårt att inte fokusera på den allsvenska guldstriden. Är inte så lite förgrymmad över att vara utomlands när AIK kan vinna SM-guld för första gången på ett bra tag!
Jag har ju klappat mig själv ganska duktigt på axeln på sistone med tanke på ett par lyckade lanseringar (tex KalkyleraMera, ListenToLaughter) men det är ju faktiskt inte alltid som det går såhär bra.
Ibland så har jag en idé som jag verkligen tror på men som bara blir platt fall. Tidigare exempel har varit Splitta.se men det senaste exemplet är min lansering av JimmyDean.se.
JimmyDean är en nylansering av Jag Mötte Lassie som på 90-talet var en ganska populär insändarkolumn i Expressen där man kunde skicka in berättelser om konstiga möten man haft med kändisar.
Problemet med denna blogg är att jag helt enkelt fick slut på bidrag, jag frågade runt i min bekantskapskrets, på Facebook och lite andra kanaler men kom aldrig upp över brytpunkten för att få besökarna att börja bidra. De storys som finns är inte heller sååå himla roliga. Tips på hur jag ska få in nya bra kändishistorier mottas alltså tacksamt!
Kan du lista ut varför sidan heter just JimmyDean så får du en guldstjärna!
Namnet på bloggen kommer ifrån att jag sa upp mig i september 2007 och flyttade till Bali för att genomföra ett drömprojekt: att starta eget och jobba med hemsidor på heltid. Jag var på Bali i 6 månader, startade en framgångsrik webbusiness och började sedan jobba med ett annat drömjobb i Sverige.
I övrigt skriver jag gärna om personlig utveckling, målbildning, hemsidor, marknadsföring samt mitt huvudintresse - att resa.