Du säger väl inte upp dig nu?

2008-01-25

En fråga jag fått många gånger är varför jag just valde Bali och det är inte så självklart. Framförallt när man tänker på hur det gick på min förra resa hit.

Det var egentligen så enkelt som att jag tog fram ett A4 och skrev upp de länder jag skulle kunna tänka mig att åka till, och där jag skulle kunna bo så pass billigt att jag skulle klara mig på min relativt blygsamma inkomst. Sen satte jag plus och minus för varje land. Ungefär såhär såg det ut:

Sverige, USA, Tyskland mfl.

+ Trevligt och praktiskt

- Omöjligt dyrt

Thailand

+ Trevligt klimat

+ God mat

+ Billigt

+ Kan träna Thaiboxning

- Mycket distraktion

- Idiotkrångligt språk

- Kan se oseriöst ut på CVt

Kina

+ Vore grymt att lära sig språket

+ Vore nog bra för karriären

+ Skulle kunna träna kung-fu

- Gillar inte riktigt kineser, de är lite svåra

- Språkstudierna skulle ta för mycket tid och energi i anspråk

Argentina

+ Har länge velat åka dit

+ Vackraste donnorna i världen

- Kan ju redan spanska, har redan bott i Sydamerika

- Opraktiskt långt bort från allt och alla

Slovakien

+ Billigt

+ Nära

+ Lattjo språk

+ Möjligt att hitta bra och billig arbetskraft

- Kom igen, Slovakien! Om man får åka var man vill!?

- Har redan bott där

Indien

+ Grymt billigt

+ Möjligt att hitta bra och billig arbetskraft

- Jag gillar när min mage beter sig

- Omöjligt språk

Indonesien (Bali)

+ Tillräckligt billigt

+ Känner folk på plats

+ Trevligt klimat

+ Enkelt och roligt språk

+ Tillräckligt turistigt för att det ska finnas vad jag behöver i form av Internet mm

+ Tillräckligt ospännande för att jag inte skulle bli för distraherad

- Gillade inte ön sist jag var där

- Kanske inte så spännande

De vanliga I-länderna föll bort på direkten. Slovakien och Indien föll också bort ganska snabbt, de skulle nog inte ens varit med på listan från början. Argentina föll bort då jag hörde att det var ganska dyrt. Dessutom var jag ganska nyss hemkommen från Sydamerika.

Asien kändes rätt och det stod alltså mellan Thailand, Bali och Kina. Språket var en ganska stor faktor, jag ville lära mig ett sjätte språk och kinesiska stod högt upp. Efter att jag pratat med en kompis som bott där i två år strök jag det ändå. Han stärkte mina fördomar om hur svårt det är socialt där.

Thailand och Bali kändes i princip likvärdiga. Det föll på att jag tänkte att jag aldrig skulle kunna lära mig Thailändska. Nu kommer jag iofs åka till Thailand i februari så det blir ju lite Thailand ändå.

Det kanske låter som en ganska enkel process detta men det var det inte. Det var ett bedövande svårt beslut faktiskt, ett klassiskt I-landsproblem, och en av besluten som höll mig tillbaka längst. Valfriheten var helt enkelt för stor och inget ställe var bra nog.