Du säger väl inte upp dig nu?

2008-02-10

Jag är ofta lite dålig på att ta foton och lägga upp här på bloggen men idag är jag glad över det.

Jag kom att tänka på en sak jag såg på en strand på Bali samma dag som jag drog. Kan inte förstå hur jag har lyckats förtränga det för det var det äckligaste jag någonsin har sett i hela mitt liv. Kanske valde mitt minne att bespara mig detta minne denna vecka.

Denna ynnest kommer jag dock inte ge er.

Jag gick förbi något som liknade en hund. Det var stort som en hund och det var en massa lösdrivande hundar i området så det borde ha varit en hund. Det var dock en markant skillnad från denna hund och andra hundar som tex den här:

Söt hund

Den saknade vissa vitala delar som de flesta hundar brukar stoltsera med, som tex huvud. Detta gör att jag inte riktigt vet exakt om det var en hund eller inte. Eller jo, det var det. Det var en annan sak man snabbt la märke till som skiljde den från tex denna hund:

Glad hund

Bortsett från att den inte skuttade runt så hade den ingen päls. Eller päls och päls, om det bara varit så väl. Den hade inte ens skinn. Den var flådd in på bara musklerna. Dessa syntes som om det vore en muskelstudie på det arma djuret. Hur den kunde tappat huvudet och blivit flådd utan andra synbara märken är för mig en gåta.

Nu gjorde jag inte en CSI på brottsplatsen men innan jag nästan spydde la jag märke till en annan liten defekt som andra hundar oftast brukar låta bli. Den stoltserade nämligen med att visa sin mage. Ja alltså inte som hunden nedan:

Hund som visar magen

Den visade inte magen genom att gulligt ligga på rygg för att vilja bli kliad, utan den visade bokstavligen sin mage. Tarmarna vällde ut genom ett litet hål i magen. De var gula och smakade säkert smaskens för flugorna som flög runt där.

Bortsett från det huvudlösa, flådda kadaver med tarmarna hängande utanför så var stranden ganska fin och solen sken.