Du säger väl inte upp dig nu?

2008-02-21

Jag är ju på semester på Koh Samui där jag hälsar på min storasyster Camilla och hennes familj. Det har ju i och för sig inte blivit så mycket semester av allt eftersom jag haft större luckor i min webbsäkerhet än Thore Skogman hade mellan tänderna.

Det har dock varit riktigt trevligt och min första familjesemester sen jag var liten parvel. Det var två små 9-månadersbabys och en handfull vuxna i vår fina villa med pool, och allt var frid och fröjd.

En vacker dag när den manliga delen av gruppen var och handlade mat så skedde dock en liten incident. Efter att precis ha jagat ut en liten groda ur poolen stiger Carolina upp och hinner precis undvika att trampa på något grönt och ihoprullat på gräsmattan. När vi kommer tillbaka från affären sitter hon blåslagen på knäna och alla är lite uppjagade.

Eftersom hela villan är omgärdad av betongmurar så finns det inte så många ställen en eventuell orm kan gömma sig på. Eller var det verkligen en orm? Vi börjar undra, framförallt när vi hittar en ödla i det enda buskaget lite senare.

Vi ger upp letandet och jag går in och jobbar lite. Då hör jag Carolina ropa inifrån badrummet. “Där är den! Ormen”. I badrummet? Nej, jag kilar ut och möts av den här bilden.

Tittut bakom knut

Vi samlar ihop styrkorna och försöker lista ut hur vi ska fånga eller snarare döda den förmodade gift-vipern. Det enda vi hittar är en hög tegelstenar och Michael Ormbane måttar ett kast men den sluge ormen flyger blixtsnabbt tillbaka in under poolkanten.

Efter ett kort konfererande kommer vi fram till att öl-och-chips-metoden nog är den bästa. Dvs, vi tar en öl och äter lite chips medan vi väntar på att den ska våga sig ut igen. När den vågar sig fram igen efter 20 min är vi redo med tre nya tegelstenar. Tyvärr har vi ingen dedikerad kameraman så videon är lite skakig.

Hur vi hade ihjäl ormen

Efter detta så tar jag mig an uppgiften att avsluta dess lidande genom att lägga upp huvudet mellan två tegelstenar och klappa till. Ormen gör då sitt sista försök att jävlas genom att skvätta ur all substans i huvet över mitt ben.

Såhär i efterhand så kan ormen verka ganska beskedlig. Den var dock runt 120 cm lång och grön och vi hade två 9-månaders babys som skulle leka på trädgården. Det var helt enkelt inte läge att vara fredlig.

Vi lyckades aldrig helt luska ut om det var en giftig orm eller inte. Trädgårdsarbetarna som kom för att hämta den efteråt pratade inte ett ord engelska. Vi får helt enkelt utgå ifrån att det var en dödligt giftig, grön spottkobra med dynamitbälte och terroristplaner.