Du säger väl inte upp dig nu?

2009-06-11

Förord: Det här blev ett ganska långt inlägg – vill du bara läsa det gottigaste kan du börja vid ”Två kilometer”.

Jag pratade om brustna förväntningar igår. Jag vet inte vad man kan kalla motsatsen men det var i alla fall vad som hände idag.

Först på morgonen kom en ganska trevlig nyhet. Två tjejer som av någon anledning förväntat sig att Storm Chasing skulle innehålla betydligt större andel shopping och party i större städer hoppade av touren. Inget ont om dem men det innebar betydligt mindre motsättningar i bilarna, dessutom innebar det större rum i bilarna också.

Dagen var en Travel Day idag igen, dvs när man bara tar sig från en plats till en annan för att positionera sig inför morgondagen. Den relativt negativa stämningen som varat några dagar var som bortblåst.

Någonstans under min tredje tupplur för dagen stannade vi till vid en by som marknadsför sig genom att ha världens största handgrävna brunn. Nog var den lite imponerande men inte lika imponerande som faktumet att byn praktiskt taget utplånades den 4:e maj 2007 av, du gissade det, en tornado.

Tornadon som svepte genom staden var runt 2 km i omkrets! De hade ett litet museum (20 m2) som var till för brunnen men som tjänstgjorde som tillfälligt tornadomuseum också. Vi fick se bilder från den enorma förödelsen som tornadon innebar. I ett träd hittade jag en plåtbit som fortfarande satt lindad kring en gren…

T v å k i l o m e t e r ! !

Lite senare stannade vi vid en mack där en väldigt menlös storm tornade upp sig några mil längre bort. Eftersom vi inte hade något bättre att göra så åkte vi in mot den. Den visade inga ”bra” tecken, hade inte ens en sk. Storm watch-anmärkning.

Ett säkert tecken som dock löjligt ofta visar sig vara ett bra tecken är dock att man råkar ha ihjäl en fågel med vindrutan på vägen in. Detta hände i Wyoming-tornadon och det skedde även nu. Tydligen är kombinationen dödad fågel/tornado väldigt vanlig på Cloud 9 av någon anledning.

Vi såg dock ingen tornado idag men det vi upplevde var snudd på lika bra.

På väg in i stormen tyckte vi oss skönja en funnel men det är så ofta önsketänkande och lätt att blanda ihop med scud (lågflygande moln) att man sällan reflekterar så mycket över det. Fotobevis senare visade dock  att det stämde – det var en funnel (en ”tornado” som inte når marken).
Lite längre in i stormen kom allt på en gång, den blev stormvarnad och fick sedan status Tornado warning. Ännu lite senare fick vi info om att en tornado rapporterats från stormen. Av detta såg vi inte mycket då vi återigen hamnade mitt i regnet och hade väldigt svårt att ta oss ur det.

Vi hade tidigt tagit beslutet att göra en core punch för skojs skull eftersom chansen att stormen skulle producera en tornado var minimal. Annars hade det varit bättre att stanna utanför för att bättre se den.
Hursomhelst, en bit in insåg vi, med facit i hand, att det förmodligen var fel beslut att göra en core punch. Vi gav officiellt upp och började åka ur stormen igen. Då inträffade istället det som gjorde hela den här dagen.

Sikten minskade snabbt samtidigt som vinden och regnet tilltog ordentligt. Till slut var sikten så dålig att man inte ens såg 5 meter framåt, sikten på sidorna var något bättre – kanske 20-30 meter. Vinden fortsatte tillta och till slut var det löjligt starka vindar. Våra guider som hållt på med storm chasing och hurricane chasing i runt 20 år uppskattade kastvindarna till 80 mph – 130 kilometer i timmen!

E t t h u n d r a t r e t t i o   k m / h

Detta motsvarar styrkan i att vara mitt i en tornado (F1) eller en kategori 1 orkan. Skillnaden mellan att vara i 130 km/h i en tornado och att vara i samma hastighet utan tornado är att i en tornado är vindarna mer koncentrerade till en viss punkt och säkert lite mer. Om jag förstod min guide rätt var vi i en sk mesocyklon, dvs en mer odefinierad roterande luftmassa under en storm. En luftmassa som också närsomhelst kan producera en tornado, tom rakt ovanför en. Vi var ganska glada för att det inte haglade för då hade nog sidorutorna rykt – tänk dig haglet ni sett på bilderna innan. I 130 km/h. Från sidan.

Det mest spännande med här var att man visste att man var mitt i riskområdet på en storm med tornadovarning. Detta med en sikt på 20 meter. Jag tittade ut genom fönstret och bara väntade på att den rundade formen av en tornado skulle bryta av vid siktfronten. Det läskigaste var kanske att jag egentligen hoppades på det. Ibland händer inte logiken med. Hade jag fått ok hade jag också hoppat ut för att känna vindstyrkan med kroppen.

Mitt i denna orkan får vi dessutom möte med två långtradare på den lilla vägen. Vi hamnar i lä och kastas ut i orkanstyrkan igen – vid båda passagerna är man väldigt medveten om risken att långtradarna faktiskt kan välta rakt över en. Några minuter senare avtar vindarna lika snabbt som de kom och vi var ute ur stormens centrum igen.

Det här var nog det mest pulshöjande på hela resan, inklusive tornadon, och det kom som en ren bonus. Kändes lite som en revansch för gårdagen där man förväntade sig allt och inte fick något speciellt, idag förväntade jag mig ingenting och blev fångad av en stormvind.

Basketkorg i Greensburg, som drabbades av en F5-tornado för två år sedan

En plåtbit som lindats kring en gren vid tornadon i Greensburg

Ett sönderskalat träd och en källare utan hus – Greensburg.