Du säger väl inte upp dig nu?

posted by Christoffer on Jan 25

Har läst en massa bloggar på sistone om 24 Hour Business Camp – ett event för webbentreprenörer där man i olika grupper skapar webbprojekt under 24 h. Jag önskar verkligen att jag känt till det tidigare så jag kunnat anmäla mig också, hade varit riktigt roligt!

Jag känner att jag sållat mig till listan av Sveriges webbentreprenörer efter att ha förarats en plats på Disruptives lista över webbentreprenörer och jag gissar att ganska ungefär alla, utom jag, på den listan var på 24hbc. Det jag verkligen känt att jag saknat, framförallt på Bali, är möjligheten att bolla idéer med likasinnade. Framförallt i verkligheten. Jag har kontakt med 10-20 pers någon gång i månaden via mejl, framförallt för att skicka lite länkar fram och tillbaka men det hade varit roligt att ses och göra något samarbete.

Igår var jag ute med en kompis som jobbar på ett SEO-företag i Stockholm (vilket egentligen är mer av en slump). Han hade med sig lite kollegor från jobbet som alla på ett eller annat sätt jobbade med SEO också. Det kändes lite som att komma ut ur garderoben – att helt plötsligt stå i en bar med 5-6 pers som liksom var som jag! Att såna människor faktiskt fanns i riktiga världen och gick runt på gatorna som helt vanliga personer! Skämt åsido, så är det kul att kunna prata webb med folk över en öl och inte bara på bloggar och forum.

Alla är ju potentiella samarbetspartner och konkurrenter på samma gång så det är alltid lite svårt att veta hur öppen man ska vara med saker och ting. Ett exempel på detta fenomen är ett samarbete jag har med Anton Malmberg, vi har bytt lite länkar med fram och tillbaka. Vi har ganska många konkurrerande projekt att det är lite pysslande för att få ihop byten som hjälper varandra lagom mycket utan att man för den delen hjälper en konkurrerande sida.

Så är det väl allmänt i affärsvärlden gissar jag – att gränsen mellan konkurrent och samarbetspartner är lite diffus. Jag tror det gäller till stor del även på webben.

posted by Christoffer on Jan 19

Hade första dagen i skolan idag, hemma efter att ha ätit en pasta med gorgonzola- och chilisås (förlorade smaklökarna någon gång under Hultsfred -01). Det var ganska lagom suspekt och sitta och titta på föreläsningar hemma, på något form av community som heter PingPong och svara på frågor i webbformulär.

Det ska bli väldigt intressant att se hur det här går – jag har ju åtminstone väldigt stark motivation för att läsa. Jag vill verkligen lära mig bokföring, och marknadsföring (som är den andra delkursen) tycker jag uppenbarligen är kul. Det kommer dock bli väldigt konstigt att sitta hemma och plugga och inte ha några klasskompisar. Hur efter-föreläsning-fikar man på nätet tex?

Inser ganska snabbt att jag måste komma på någon bra rutin för att läsa. Ska försöka hitta något kvällsöppet bibliotek i Sumpan (där jag jobbar) som jag kan gå till efter jobbet eller nåt. Nån som har nåt bra tips på pluggställe med kvällsöppet – gärna nära Kungsholmen eller Sundbyberg?

Känns hursomhelst riktigt kul att vara student igen.

posted by Christoffer on Jan 13

Jag har ju länge hållt på med min sida Nätkurser.se som handlar om språk och annat man kan lära sig på nätet, men i somras fick jag ett tips från Anders att man kan läsa på distans på nätet. Klart jag visste det innan men jag hade aldrig riktigt funderat på det. Jag glömde av det men kom på det under mellandagarna, skrev upp mig på lite slumpmässiga nätkurser i Företagsekonomi.

Jag var ungefär 2 månader för sen med ansökan och hade inte direkt några förhoppningar men idag dök två antagningsbesked upp som ett brev på posten. Jag ska alltså nu, lite pang på, läsa Företagsekonomi 15 p på halvfart på Handelshögskolan vid Umeå Universitet. Ska bli riktigt kul att framförallt läsa Redovisning. Ja, intressant är nog rätt ord… Har ju skött min egen bokföring under 2008 och har en hel del kvar att lära.

Ska hursomhelst bli riktigt roligt och jag får också därmed lägga till ännu en punkt på mina mål för 2009: att klara den här kursen.

posted by Christoffer on Jan 3

Ett mindre välkänt faktum inom entreprenörskap och psykologi är att vissa människor tenderar att förstöra sin framgång. Detta grundar sig i att man på ett eller ett annat sätt fått för sig att man egentligen inte förtjänar den framgången man skapat (eller fått). Anthony Robbins pratar om det bland annat. Att förstöra sin framgång sker ofta genom underlåtenhet genom att man tex bortser från viktiga affärer och ignorerar viktiga möten.

Min åsikt om psykologi är att det består till 90 % av sanningar man redan känner till (ger man ett barn beröm när de varit duktiga gör det oftast om samma sak) men det är de resterande 10 % som är intressanta. Den kontraproduktiva psykologin, när psykologin beskriver något som är bortom common sense.

Varför skulle man göra något så kontraproduktivt som att förstöra sin framgång då?

Jo, det hela handlar om att alla människor har en självbild som skapats under ens liv. Det är ofta väldigt plågsamt att ändra sin självbild, ofta kan det vara mer plågsamt än det man faktiskt tvingas göra för att behålla sin självbild.

Tänk dig in en situation där en person under en produktiv tid av sitt liv snabbt rör sig uppåt/framåt till ett läge där personen i mångas ögon (inklusive sina egna) är framgångsrik. Tänk dig också att samma person av någon anledning förknippar framgång och rikedom med personer som går över lik, “det är ensamt på toppen”, “mina vänner kommer överge mig” och andra negativa föreställningar. Denna person kan då uppleva en diskrepans – en skillnad – i sin nuvarande livssituation och den självbild personen försöker upprätthålla för sig själv. För att behålla en bild av sig själv som en god människa kan det då kännas mer resonabelt att förstöra framgången då detta leder till större välbefinnande än själva framgången.

Detta är en psykologisk reflex, en försvarsmekanism som sker utan att man egentligen tänker på det. Det är alltså inte ett medvetet beslut och agerandet blir därmed ofta alltså att man underlåter att göra saker vilket i slutändan leder till att man når det mått av framgång (eller snarare icke-framgång) man känner sig mer komfortabel med.

Varför tar jag upp detta då? Jo, jag tror att det är vanligt bland oss svenskar i och med jantelagen att “man inte ska vara förmer än någon annan”. Att vara framgångsrik är ju nästan per definition att man “är förmer” och beroende på hur djupt inrotad man är i jantelagen och liknande “uppfostringssätt”, desto större risk är det att det sker.

Det intressanta med att ha läst psykologi och känna till dessa teorier är att man faktiskt kan uppmärksamma tendenser när de är på väg att komma. Jag har tex varit riktigt trött på att arbeta med hemsidorna den senaste tiden och det har till viss del också märkts på inkomsterna. Försöker jag förstöra min framgång? Jag tror inte det, men om så är fallet vill jag vara medveten om att risken finns!

Känner du igen det här från något/någon? Vad är din åsikt?

Läs också mitt inlägg om kognitiv dissonans.

posted by Christoffer on Jan 3

Efter att Jakob från Hur jag blev rik kommenterade mina mål så blev jag lite inspirerad av att skriva om sparande och ekonomi också. Jag har ju varit väldigt fokuserad på att sanera min ekonomi under hösten efter att jag kom hem.

Trots att jag ökade mina hemsidesinkomster med nära 5 ggr under tiden jag var borta så var jag ändå ganska pank när jag kom hem. Anledningen var att jag medvetet levde för mina bruttoinkomster. Tanken var att om jag använde hela bruttoinkomsten 40 % av året 2007 (dvs jan-maj) och sparade hela bruttoinkomsten resterande 60 % av året så skulle jag ha tillräckligt mycket på kontot för att kunna betala skatt till slut. Nu gick det ju bättre hela tiden så jag “kom upp i 60 %” redan i slutet av oktober.

Sedan jag kom hem har jag resonerat så att de pengarna jag tjänar på hemsidorna ska jag inte använda till annat än större investeringar och avdragsgilla inköp. Dvs, jag motsätter mig att ta ut pengar från företaget för att betala privat konsumtion. Jag vill inte börja förvänta mig de relativt nyckfulla inkomsterna för att min privatekonomi ska gå ihop – det har jag min lön för.

Det jag dock har använt mina Egna Uttag för är som jag tidigare nämnt att betala av två skulder: en större skuld till en familjemedlem och ett av mina två studielån. Det förstnämnda var mer en hederssak som jag var väldigt stolt att få göra, det andra var till viss del en må-bra-grej och till viss del ett sätt att göra mig mer likvid. Det förhållandevis lilla studielånet krävde utbetalningar som motsvarade en “ränta” på nästan 20 %.

Sett rent ekonomiskt så var det förstås förkastligt. Det ena lånet var gratis och det andra på cirka 2 %, detta under en tid då bolåneräntan var nästan 6 %. Men, som jag konstaterade i förra inlägget så var målet för 2009 att inte vara så pank och då var likvid av hög prioritet.

Idag sparar jag enligt följande. Procentsatsen är i förhållande till min nettolön.

Boende/räntekostnader: 40 %

Matkonto (autogiro till Coop): 8 %

CSN: 4 %

Sparandet är totalt 18 % utlagt på:

Pension: 1 %

Kapitalförsäkring (indexfonder mm): 5 %

Aktier (bred portfölj): 3 %

Resekonto (dvs konsumtionssparande): 4 %

Amorteringar: 5 %

Därmed blir 30 % av min lön över till nöje, kläder, äta ute, och oförutsedda utgifter.

Jag sparar därmed bara 8 % av min nettolön på mycket lång sikt. Om man räknar in ränteavdrag (jag öronmärker ränteavdraget till klumpamorteringar), amorteringsdelen av CSN mm så ligger sparprocenten på nära 30 %.

Jag sparar allt via autogiro och stående överföringar (den 25:e varje månad) och i princip enbart till konton med få uttag eller där det är lite svårare att göra uttag snabbt och enkelt. Att spara den 25:e (som Jakob också starkt förespråkar) är mycket effektivt för att se till att sparandet blir gjort men det har som sagt också gjort att jag ofta hade dåligt med pengar i slutet av månaden. Då har jag ibland blivit tvungen att använda kreditkort vilket indirekt motverkat mitt sparande.

Det skulle vara mycket intressant att höra hur ni fördelar ert sparande och kostnader. Vad har ni för tanke bakom ert sparande och investerande?

posted by Christoffer on Dec 17

Det finns som sagt mycket att glädjas åt på mitt jobb just nu. När jag ändå får en liten paus i arbetet så händer det att jag funderar på hur det skulle se ut om tre av mina kollegor skulle åka till USA i grupp och om de skulle få sina namn uppropade i något högtalarsystem.

På mitt 500 pers manstarka företag finns det nämligen följande tre personer (förnamnen är påhittade, PUL och sånt);

- Markus Beer (Svensk)

- Manuel Fücker (Tyskland)

- Jonathan Aides (U.K.)

“Could Mr Fucker, Mr Aides and Mr Beer come to the reception please, we have an urgent phone call for you!”. Mr Beer är för övrigt en av mina närmare kollegor och minst lika trevlig som sitt efternamn.

posted by Christoffer on Dec 16

Idag satt jag helt ärligt och funderade ut en algoritm för att räkna ut om Ystads kvinnor har större bröst än Örebros kvinnor. Hela dagen. Det var en bra dag!

Jag håller på att arbeta med ett projekt där jag analyserar våra loggar och i samband med det fick jag en förfrågan från en servicetekniker ute på fältet. Han undrade över en sak vi haft lite strul med på ett sjukhus och bad mig kolla om jag kunde hitta en lösning på det.

Problem som finns hos våra kunder är inte alltid tekniska trasigheter på mammografi-maskinen, ibland är det rent handhavandefel. De senare är förstås mycket svåra att upptäcka. Det är där mitt analysverktyg och min tuttalgoritm kommer in.

Till saken hör nämligen att man kan få reda på en hel del genom att titta på loggfiler. Jag kan inte gå in på exakt hur jag gjorde men genom att jämföra olika variabler på hur vår maskin komprimerade mm så kunde jag ta fram olika värden.

Genom att jämföra dessa värden mellan Örebro och Ystad kunde jag då se att de skötte sig som de skulle. Samt…att Ystad-kvinnorna faktiskt har större bröst än motsvarande kvinnor i Örebro. Ungefär 12 % om jag inte kommer ihåg fel.

Imorgon ska jag, fortfarande helt seriöst, undersöka om fastheten i brösten skiljer sig mellan de olika städerna (skiljer den sig så gäller ju inte ovanstående antagande). Sen ska jag testa det mot andra siter i Sverige och världen och ställa upp en graf.

Sen bokar jag min sommarsemester.

posted by Christoffer on Dec 16

Jag ser mig själv som en smart person som klarar av att föra mig bland människor på ett socialt skickligt sätt. Ibland tycker jag dock att jag håller inne med för mycket, håller käft istället för att säga något spontant, så jag försöker att säga saker lite mer spontant. Detta kan ibland skjuta lite fel.

Jag hade en kundutbildning förra veckan för tre kunder från lite olika sjukhus. Jag höll ett dussintal olika föreläsningar om hur vår maskin gör för att klämma och fotografera tuttarna och hela tekniken bakom. Ett fåtal föreläsningar hölls dock av mina kollegor, en av dem var någonstans halvvägs in i utbildningen när jag tyckte jag lärt känna deltagarna lite.

Jag kom tillbaka mot slutet av föreläsningen som min kollega höll och när jag kom in i rummet var konversationen ungefär såhär:

- “…så det vibrerade och skakade en hel del och lät väldigt mycket. Många klagade…”

<Enter Christoffer>

- “Ah, Magnus, berättar du om ditt toabesök förra veckan!?”

<Inväntar skratt>

. . .

<Sätter mig ned i total tystnad>

<Magnus fortsätter>

Note to self: Spontana utfall passar bättre i kompiskretsen än i kundkretsen.

posted by Christoffer on Dec 8

Jag fick ett mejl från min chef för någon vecka sen, där hon skrev att hon var kär i mig. Nu menade hon inte det bokstavligt förstås men det var en trevlig respons på ett litet uppdrag jag jobbat med vid sidan av mina vanliga uppgifter.

Jag jobbar ju på ett medicintekniskt företag som gör mammografimaskiner – ett stående coctail-skämt om detta är förstås att jag jobbar med maskiner som klämmer folk på tuttarna och sen fotograferar dem. Det är riktigt roligt och väldigt varierande och för första gången i mitt liv ett jobb jag verkligen engagerat mig i (bortsett från mina sidor förstås). Jag jobbar på produktsupporten men gör väldigt skiftande saker, ibland glider jag in på marknadsföring, utvecklar kursprogram osv.

Jag har jobbat med en del projekt i höst som verkligen har uppskattats men när vi lanserade en ny sida för att marknadsföra vår tuttklämmarmaskin så blev jag förstås nyfiken. Jag kom med lite småtips först men insåg sen att jag var tvungen att göra det enkelt så jag började skriva en liten lista, som sen blev en större lista och till slut en Onlinemarknadsföringsplan på fyra A4 för sidan. Väldigt detaljerad men också ganska simpel i utförandet.

Nu är jag inte dummare än att jag CC:ade chefen i slutet av det här sidoprojektet (hon kände inte till det). Det är ju förstås rent show-off men falsk blygsamhet luktar prutt. Det var då jag fick det exalterade svaret, hon var ganska nöjd alltså. Av marknadsföringsavdelningen blev jag erbjuden en deltidsanställning! Ganska skön comeback efter i somras då jag pajade utrustning för ett par tiotusen kronor och kraschade nätverk och telefoni för 500 pers i 7 h inom loppet av två veckor.

Sidan vi jobbar med är Microdose.se, det är en sida där vi försöker informera kvinnor att det inte ska behöva gå och grilla sina bröst med onödigt mycket röntgen på uråldriga maskiner. Vi har en lista på sidan med sjukhus dit man ska tipsa gamla mamma om att gå och dessutom skänker företaget 1€ till Bröstcancerfonden om man registrerar sig…så det är ju fint.

Länk: Tuttklämmarmaskin som fotograferar (<– ett barnsligt försök att låta sidan komma med på Google när man söker på den frasen)

posted by Christoffer on Dec 8

Jag landade till slut i Chicago 14 h försenad. Jag fick spendera dessa 14 h i Hell…bokstavligen! Byn de placerade oss i efter den helt odramatiska nödlandningen hette helt enkelt Hell. De hade “Hell köpcenter”, “Rica Hell Hotell” osv. När jag berättade det för en man från Trondheim under mässan berättade han att på tågstationen finns en stor skylt med “Gods expedition” också

Veckan i Chicago var otroligt rolig. Jag kom dit för att bygga upp vår mammografimaskin och se till att den funkade under mässan (RSNA – världens största radiologimässa). Eftersom den gjorde det så passade jag på att dema för kunder och så också. Gick också runt på lite konkurrenters montrar och spionerade (blev utslängd från två). En mycket trevlig vecka.

Dagen innan jag skulle åka hem klämde en av tjejerna ur sig att nästa veckas mässa (dvs den här veckan) skulle vara på temat SEO. Och jag hade redan biljetten hem bokad! Shite! Hade varit grymt intressant. Hade jag vetat om det hade jag kanske tom fått lov att stanna på företagets vägnar också (en längre historia som jag skriver om i nästa inlägg).

Nu är jag i alla fall hemma igen, otroligt jetlaggad. Vaknade kl 03 och var urpigg. Ska gå till jobbet och kommer vara där kring 06 nånting.

Till sist. Tror jag nämnde att om jag skulle bli av med jobbet så skulle jag åka iväg igen. Nu läste jag på en blogg jag följt lite sporadiskt att en kille (som följt den här bloggen) blitt av med jobbet som följd av finanskrisen men gjort det till något positivt och är nu i Thailand för att göra ett “Du säger väl inte upp dig nu”-projekt. Läs mer på – I am Kay. Blir så glad att läsa sånt!