Du säger väl inte upp dig nu?

posted by Christoffer on Aug 11

Jag nämnde i förra inlägget något jag kallade “kaffe-metoden”. Vad är då det?

Jo, jag har ju läst en ganska ordentlig mängd litteratur om personlig utveckling, målfokus, positivt tänkande etc. och mycket där är användbart. Ett återkommande problem som jag dock känt är att dessa bara fungerar när man redan är lite småtaggad.

Ibland är man ju däremot lite nere, allt känns jobbigt och man orkar inte företa sig något vettigt alls. Kognitiv dissonans skapar en negativ loop för man ser sig själv göra ingenting och skapar en bild av sig själv som en som inte kan företa sig något osv. I detta läget har jag ofta svårt att plocka fram tekniker och metoder från Anthony Robbins, Power of Now och allt vad det är. Något som däremot brukar fungera är kaffe-metoden.

Kaffe-metoden utgår ifrån att man har någon form av dålig vana – i det här fallet att man dricker för mycket kaffe – som man egentligen vill göra sig av med. Detta kan också gälla godis, chips, ta bilen till affären etc. En vana som mest sker av slentrian mer än ett ärligt sug. Detta är således en ovana som är relativt lätt att bryta.

Genom att lova sig själv att bryta denna vana (kanske över en viss period) så kickstartar man sin mentala förmåga. Helt plötsligt är det något man klarar av i alla fall, varje gång man undviker att dricka en kopp kaffe så känner man sig lite duktig (“jag klarar av det här galant ju”) och den negativa spiralen bryts.

Allt eftersom självförtroendet spinner vidare kan man lägga till lite svårare utmaningar: börja jogga innan jobbet, ringa det där jobbiga samtalet etc. Det är dock viktigt att man sätter lagom press på sig själv med den första utmaningen – det kanske inte bör vara “sluta röka” eller “träna 5 ggr i veckan”. Då är det lätt att misslyckas och den negativa spiralen fortsätter.

Jag gillar den här metoden för att det är så enkelt och för att det nästan alltid blir effekt av det. Man får gärna överdriva effekten av det och känna sig jätteduktig för sina små framsteg.

ps. Nuförtiden ser jag kaffe som min basföda och en del av min tallriksmodell så det är inte längre det jag brukar börja med. Godis och läsk däremot brukar vara dock fungera bra.

posted by Christoffer on Aug 8

Eftersom jag bara (oftast) skriver om positiva saker så kanske man får inbillningen att jag jämt går omkring med 100% energi och fullt momentum. Detta är självklart inte sant. Att jag inte skrivit på över en månad betyder heller inte motsatsen.

Oftast brukar mitt skrivande på bloggen ligga i samklang med hur mycket jag jobbar på hemsidorna och nu har jag satt igång igen. För tillfället är det ett projekt om Sydafrika och ett annat om Storm chasing (ingen av sidorna är aktiva än). På tal om Sydafrika är jag lite knäckt för min kompis jag skulle åkt ner för att träffa har fått sparken och därmed blivit av med sitt jobbvisum…och måste därmed flytta hem. Detta innebär i sin tur att jag inte har någon att hälsa på där nere…förutom hajarna.

Hursomhelst, på tal om att hamna ur fas och hur man får igång sig själv när det mesta går på tomgång. Jag brukar ju ofta börja med “kaffe-metoden” (beskriver den nån annan gång) men att applicera Den Optimala Veckan visade sig vara en riktigt bra teknik också.

Denna metod kommer sig av att jag ibland kan ha väldigt svårt att komma igång med nya (lite jobbiga) rutiner, tex motionera, komma till jobbet i tid etc. Ofta har man en sån vardagsrutin som är svår att bryta och att försöka tänka “från och med nu ska jag börja träna 3 ggr i veckan” blir nästan ett oöverstigligt mål. Dessutom är jag i grunden en ganska lat person!

Det jag gjorde var att optimera en vecka för allt så som jag skulle vilja göra mest hela tiden (lite som SuperJag-metoden jag beskrivit innan). För under en vecka kan man faktiskt göra allt optimalt! Resultatet behöver nödvändigtvis inte bli perfekt (man kan gå till jobbet i tid och komma sent pga löv på rälsen tex).

Under en vecka såg jag till att ta de där extra stegen jag aldrig riktigt orkade. Slita mig från morgonkaffet 20 min tidigare för att komma till jobbet tidigare, träna efter jobbet, promenera hem från jobbet, vika ihop byxorna och lägga in dem i garderoben, göra matlåda, komma ihåg att ringa mormor etc.

Hur gick det då? Jodå, det var självklart inte så svårt men det var verkligen “småjobbigt”. Det var väldigt ofta jag kände för att fuska (“oooorkar inte gå upp nu”, “jag viker iordning tvätten imorgon”) men min tanke var hela tiden “För 17, i EN vecka ska jag faktiskt klara det”. Allt var verkligen överkomligt och det kändes såklart bättre efter löprundan på söndagen eller efter att man strykt skjortorna och så farligt var det ju faktiskt inte.

Varör göra det då? Vad gör en vecka egentligen? Den första anledningen är att man får en sinnesbild av exakt hur lite extra som behöver göras för att nå en helt ny nivå av produktivitet i vardagen. Detta kan man ta med sig när allt känns jobbigt att genomföra. Den andra anledningen är att man kickstartar igång nya positiva rutiner som sen är lätta att fortsätta.

Anthony Robbins brukar tala om att om man bara förbättrar sina rutiner etc 1% per dag så blir resultatet efter 1 år enormt (3 700 %). Detta är ett sätt att se vilka rutiner man skulle kunna förbättra.

Att göra en sån här Optimal Vecka kanske inte låter som en biggie men prova själva, det är lite jobbigare än man tror!  Utmana latheten och de dåliga rutinerna!

posted by Christoffer on Feb 23

Mål är relativt meningslösa om man inte följer upp dem och påminner sig själv om dem. Ska därför göra en kort uppföljning av hur det gått såhär långt för mina mål för 2009:

Träning - Målet var att börja träna för att få mer energi att klara av resterande saker jag tagit på mig. Detta har gått mycket bra, jag snittar i princip på träning 3 gånger i veckan och känner verkligen att jag får mer energi av detta.

Hemsidorna - Målet var att nå samma omsättning som 2008. Såhär långt ser det bra ut, Alla Hjärtans dag hjälpte en ganska risig start på året som kommer sig av att Adsense går lite sämre än förra året. Däremot börjar de provisionsbaserade programmen gå bättre nu så det balanseras väl.

Målet med mitt day-time-job – Jag skulle först kvantifiera och sen arbeta mot ett mål. Då jag mer eller mindre inofficiellt arbetar som projektledare i dagsläget och gillar det väldigt mycket så är det detta jag vill arbeta mot. Jag kommer alltså att arbeta “officiellt” som projektledare i slutet av 2009.

Göra något efter jobbet varje dag – Här började jag ganska starkt och i och med träningen så går det ganska bra. Jag har dock gått ner mig på sistone då jag ofta känner att jag behöver gå hem och plugga, alternativt jobba. Känner dock att jag har en ganska bra balans i dagsläget så jag borde nog ändra målet till “göra något efter jobbet några kvällar i veckan”.

Resmålet - Målet var att resa till USA, Sydafrika och Thailand under 2009. USA och Sydafrika är redan bokade medan Thailand i princip är avskrivet. Att jag skrev av Thailand var mer eller mindre ett resultat av att jag inte kunde hitta en tid och att jag hellre åker till Libanon för att hälsa på min syster.

Ha pengar kvar den 24:e varje månad – Kan väl säga att jag inte har uppnått målet men att jag bättrat mig betydligt. Nu har ju också Stefan Ingves hjälpt till genom att dumpa räntan. Ändå var jag tvungen att använda kreditkortet när jag köpte mat i lördags. Annars ger jag mig ett Godkänt minus här.

Har ju lagt till två mål sedan jag skrev nyårslöftena också:

Kunna spela “Pink bullets” av The Shins på gitarr i juni – Den här blir svår. Gitarrspelandet går framåt men inte riktigt i den takt jag hade hoppats på. Får prioritera övandet lite mer. Det blir inte så svårt för det är sjukt roligt och avkopplande, om än ganska smärtsamt för fingrarna.

Få minst godkänt på Företagsekonomi-kursen – Ser bra ut såhär långt. Har klarat alla minitentor och liknande utom den första som jag glömde av (den kommer iofs igen). Ligger hyggligt i fas också.

Låt mig se din uppföljning av dina mål för 2009!

posted by Christoffer on Feb 14

Jag kom att tänka på en sak när jag skrev inlägget om min promenad till jobbet. Det är en psykologisk teori inom behaviorismen som handlar om yttre och inre motivation. Alltså, om det som motiverar en att utföra något kommer utifrån eller inifrån. Det ena kan påverka det andra på ganska intressanta sätt.

Vi kan ta ett exempel med Pelle. Pelles mamma vill att han ska börja spela piano och för att motivera honom säger hon att Pelle får 5 kr för varje pianolektion han går på. Sagt och gjort, Pelle går och spelar piano. När sedan mamma tänker att Pelle kommit igång så slutar hon ge honom pengarna. Om Pelle inte fått upp ögonen nämnvärt för pianospelandet kommer han sluta väldigt snabbt när pengarna slutar rulla in.

Hur ska då mamma få Pelle att hålla på längre? Hon kan ge honom pengar varannan gång. Då kommer det dröja ytterligare några gånger innan Pelle inser att inkomstflödet försvunnit…och han slutar. Det intressanta är dock om mamman ger Pelle pengar väldigt slumpmässigt för det är vad som kommer få honom att fortsätta allra längst för när…som…helst…nu….kommer han kanske få belöningen.

Ni som gamblar kanske känner igen det här? Tänk på ovanstående tre exempel och tänk dig att du står vid en enarmad bandit? När vi diskuterade den här teorin i skolan så påpekade en tjej att det här är ju precis vad som händer med (främst) kvinnor som stannar med idioter till män. Män som 90 % av tiden kanske misshandlar och beter sig illa men som då och då är lika gulliga som när de träffades.

Personligen känner jag igen mig i det här när jag gör hemsidor. Ett par gånger har det hänt att någon av mina sidor har uppmärksammats i media och kicken när man kommer hem och upptäcker att någon sida har exploderat är mycket stor, och beteendet lever uppenbarligen kvar länge!

Detta är alltså exempel på yttre motivation – när man hämtar motivationen till ett agerande från yttre omständigheter. Om man verkligen vill få beständiga resultat så gäller det att man ser till att skapa inre motivation för ett beteende.

Om mamma vill att Pelle ska spela piano på sin 18-årsdag så kommer hon antingen bli ruinerad eller försöka få honom att verkligen hitta en egen anledning till att vilja spela piano. Det intressanta är att så länge hon förser honom med yttre motivation kommer det vara mycket svårare för honom att skapa en inre motivation.

Hur ska hon göra för att skapa inre motivation då? Det är klart det är svårare, men hon kan tex använda förankring. Föräldrars kärlek är en av världens starkaste motivatorer och genom att göra pianospelandet till en fin stund mellan mor och son kan hon få honom att associera pianospelandet med varma och glada känslor – och det kommer leva kvar länge.

Så hur kopplar jag ihop det här med mitt promenerande då? Det började ju faktiskt med yttre motivation (vi hade ju en tävling) men ganska snabbt övergick motivationen till inre motivation. Kanske var det via kognitiv dissonans? Jag promenerade som en galning för vadå? En middag (som var priset)!?

När jag började promenera till jobbet i Solna i somras så var det dock för en inre motivation. Något intressant hände när vi helt plötsligt startade en stegtävling på jobbet. Jag tänkte att “Nu kommer jag vinna stort” och började promenera med det i huvudet.

Min inre motivation ersattes snart av en yttre motivator. Efter någon månad låg jag dock stort efter – då man även räknade in fysisk träning (som jag knappt gjorde alls då) – och när jag insåg att vinstchanserna var minimala förlorade jag den motivationen…och började åka tunnelbana.

Visst är det lustigt?

Det tog mig runt tre månader innan jag kom igång igen och nu är det 100 % inre motivation som du kanske förstår om du läser mitt föregående inlägg om min promenad till jobbet.

Ett annat exempel är återigen hemsidor. Jag har börjat med vissa hemsidor av rent nöjes skull, jag har haft en kul idé som jag implementerat. Efter ett tag har jag märkt att det går att tjäna pengar på idén, jag bygger vidare med dollartecken för ögonen, men den motivationen blir sällan lika stark som den inre motivationen. Det som till syvende och sidst driver mig till att jobba med sidorna på stor del av min “lediga” tid är för att jag gillar delmomenten i arbetandet mer än jag gillar pengarna. Pengarna är dock en stark tvåa.

posted by Christoffer on Feb 13

För en längre tid sedan bodde jag hos mormor under tiden som jag renoverade min lägenhet. Hon bor en bit söder om stan och jag jobbade då på Kungsholmen. I samband med att jag bodde där hade jag en stegtävling med en kompis och med tanke på att vi båda är ganska mycket tävlingsmänniskor så urartade den ganska ordentligt.

Jag tror vi båda snittade på runt 20 000 steg om dagen, han tränade som en tok och jag promenerade som om jag skulle ställa upp i OS. Jag gick från Årsta till Kungsholmen, jobbade, och sen gick jag hem. Ibland via Kungsholmen för att renovera lite också.

Något sånt här kan man förstås inte göra om man inte hittar någon inre belöning med att göra det och jag älskade det verkligen. Det var snudd på min höjdpunkt på dagen när jag klev utanför dörren medan det fortfarande var mörkt, satte på mig hörlurarna med någon inspirerande föreläsning och gick igenom Södermalm medan staden vaknade, stannade förbi nåt café med en söt servitris, igenom Gamla stan osv.

Nu går jag till jobbet också som jag beskrev igår. Promenaden går från Kungsholmen till Solna och är minst lika fin. 80% av tiden går jag längs vattnet och i somras stannade jag ofta på ett fik vid 4H-gården (för er som känner till området) och tog en kopp kaffe med fötterna dinglande över en brygga.

Dagar som jag går till jobbet kommer jag dit med en helt annan energi. Man hinner verkligen avsluta morgonens tankar, börja fundera på jobbet och däremellan bara vara. Det är också under denna promenad jag kommer på en stor del av mina hemsidesidéer och tar viktiga beslut.

Zen.

posted by Christoffer on Jan 15

Jag köpte en gitarr häromdan – en stålsträngad Gibson. Har egentligen aldrig spelat gitarr i hela mitt liv men har alltid velat. Brukar ju tänka såhär att “om fem år, när jag ser tillbaka, vad önskar jag att skulle ha gjort”. Ja, jag önskar att jag skulle ha köpt gitarren för 15 år sedan men då var jag fullt upptagen med att klämma finnar, köra moppe och tjyvröka.

Anledningen då!? Jag har alltid älskat musik och lyssnar nog på musik 5-6 h om dagen, men jag har alltid velat producera musik, inte bara konsumera.

Jag har ett mycket enkelt mål – enkelt i form av lättdefinierat – men kanske inte okomplicerat. Jag vill kunna spela hela Pink Bullets av The Shins när året är slut (helst innan sommaren).

posted by Christoffer on Jan 5

Läste ett inlägg av Mattias Järnhäll om hur man håller fokus i sitt arbete. Kunde skriva under på väldigt mycket av det han skriver och jag tänkte utveckla hur jag arbetar.

Det skiljer sig i dagsläget ganska mycket på hur effektivt jag arbetar hemma (med hemsidorna) och på jobbet men jag använder samma grundprincip. En princip som jag har för mig att det var Brian Tracy som skrev om i boken “Svälj den fulaste grodan först”. Jag är mäkta trött på dessa typer av flygplatslitteratur (återkommer om detta) egentligen men det finns alltid något vettigt i dessa böcker.

Det Brian talar om är att man ska göra det jobbigaste man har för dagen, allra först. Sen ska man göra mindre och mindre viktiga saker för att göra det minst viktiga allra sist.

Man ska börja med att göra en helt vanlig att-göra-lista. Sen delar man in alla punkter i kategorier (A, B, C, D…) i proritersordning. A-uppgifterna är de uppgifterna som bara du kan göra och som får stort genomslag om du gör dem. D är uppgifter andra kan göra, som inte ger någon större påverkan på viktiga mål osv.

I varje kategori delar du sedan in punkterna i intern prioritersordning (1,2,3…). Sen börjar du med A1, som är det som kommer ge allra störst påverkan (tex ringa en kund som väntar på ditt samtal). B1 kan vara att kolla mejlen osv.

Nu jobbar jag inte exakt just så men ganska nära. Jag jobbar extremt mycket med att-göra-listor, framförallt på jobbet. Jag har en att-göra-lista för dagen som jag delar upp i A-D (inte alltid i siffror dock). Sen brukar jag dock inte börja med A1 som Brian förespråkar men jag ser alltid till att A-kategorin är genomförd när jag går hem för dagen.

Jag jobbar mig igenom listan under dagen och kommer jag på något nytt skriver jag till det längst ner, frågar någon mig om något de behöver (hur litet det än är) så skriver jag ner det, sen stryker jag punkterna allt eftersom. Parallellt med detta har jag en Excel-fil på datorn som fungerar lite som en E-kategori med saker som absolut inte är viktiga i dagsläget men värt att göra vid tillfälle.

I slutet av dagen renskriver jag att-göra-listan på ett nytt fräscht blad med min fina bläckpenna. Jag sätten rubriken Tisdag (eller vilken dag nu morgondagen är) överst och kopierar över de punkterna som är över. Ser morgondagen tunn ut skriver jag över något från Excel-filen. Detta är en liten ritual som är det sista jag göra innan jag går hem som känns ganska viktig. Det är ett sätt att säga, jag har gjort ett bra jobb idag och imorgon är en ny dag där jag vet vad som behöver göras så jag kan släppa jobbet nu och åka hem.

Knappast rocket science men det är otroligt effektivt. Jag kan nog påstå att jobba så disciplinerat med att-göra-listor har varit nyckeln till att jag vände en dålig start på nya jobbet till en mycket lyckad höst. För mig fungerar listan mest som avstressande för jag behöver inte hålla en massa småsaker i minnet (som jag ändå kommer glömma) och det skapar en otrolig produktivitet.

Jag lyssnade på en ljudbok av Jeffrey Fox förra året som hette “How to become CEO” och som handlade om just vikten av att vara produktiv. En ganska sjuk (och väldigt amerikansk) bok men det fanns vissa punkter som var väldigt intressanta. En sak som satte sig var att “se till att bli personen som folk kommer till när de vill få något gjort”. Detta har jag haft i åtanke med min lista, det jag skriver upp gör jag och om någon behöver en tjänst så fixar jag det oftast om tid finns.

En annan positiv effekt av att så konkret veta vad man har att göra är att man lätt och snabbt kan meddela om man kan ta på sig en sak eller inte, och när man kan tänkas vara klar med det i såna fall. Om någon slänger ur sig på ett möte tex “kan någon ta den här pucken till på onsdag” och jag ser att det funkar så tar jag i princip alltid på mig det.

Hur håller du koll på vad som behöver göras och hur gör du för att inte glömma saker?

posted by Christoffer on Jan 3

Ett mindre välkänt faktum inom entreprenörskap och psykologi är att vissa människor tenderar att förstöra sin framgång. Detta grundar sig i att man på ett eller ett annat sätt fått för sig att man egentligen inte förtjänar den framgången man skapat (eller fått). Anthony Robbins pratar om det bland annat. Att förstöra sin framgång sker ofta genom underlåtenhet genom att man tex bortser från viktiga affärer och ignorerar viktiga möten.

Min åsikt om psykologi är att det består till 90 % av sanningar man redan känner till (ger man ett barn beröm när de varit duktiga gör det oftast om samma sak) men det är de resterande 10 % som är intressanta. Den kontraproduktiva psykologin, när psykologin beskriver något som är bortom common sense.

Varför skulle man göra något så kontraproduktivt som att förstöra sin framgång då?

Jo, det hela handlar om att alla människor har en självbild som skapats under ens liv. Det är ofta väldigt plågsamt att ändra sin självbild, ofta kan det vara mer plågsamt än det man faktiskt tvingas göra för att behålla sin självbild.

Tänk dig in en situation där en person under en produktiv tid av sitt liv snabbt rör sig uppåt/framåt till ett läge där personen i mångas ögon (inklusive sina egna) är framgångsrik. Tänk dig också att samma person av någon anledning förknippar framgång och rikedom med personer som går över lik, “det är ensamt på toppen”, “mina vänner kommer överge mig” och andra negativa föreställningar. Denna person kan då uppleva en diskrepans – en skillnad – i sin nuvarande livssituation och den självbild personen försöker upprätthålla för sig själv. För att behålla en bild av sig själv som en god människa kan det då kännas mer resonabelt att förstöra framgången då detta leder till större välbefinnande än själva framgången.

Detta är en psykologisk reflex, en försvarsmekanism som sker utan att man egentligen tänker på det. Det är alltså inte ett medvetet beslut och agerandet blir därmed ofta alltså att man underlåter att göra saker vilket i slutändan leder till att man når det mått av framgång (eller snarare icke-framgång) man känner sig mer komfortabel med.

Varför tar jag upp detta då? Jo, jag tror att det är vanligt bland oss svenskar i och med jantelagen att “man inte ska vara förmer än någon annan”. Att vara framgångsrik är ju nästan per definition att man “är förmer” och beroende på hur djupt inrotad man är i jantelagen och liknande “uppfostringssätt”, desto större risk är det att det sker.

Det intressanta med att ha läst psykologi och känna till dessa teorier är att man faktiskt kan uppmärksamma tendenser när de är på väg att komma. Jag har tex varit riktigt trött på att arbeta med hemsidorna den senaste tiden och det har till viss del också märkts på inkomsterna. Försöker jag förstöra min framgång? Jag tror inte det, men om så är fallet vill jag vara medveten om att risken finns!

Känner du igen det här från något/någon? Vad är din åsikt?

Läs också mitt inlägg om kognitiv dissonans.

posted by Christoffer on Dec 31

Jag lovade ju att återkomma med vad jag har för mål (nyårslöften). Jag har försökt komma åt essensen av vad jag vill åstadkomma under 2009 och det skiljer sig en hel del från förra årets mål som kretsade mycket kring hemsidor och ekonomi.

Jag ställde mig själv följande frågor: Vad var bra under 2008? Vad var mindre bra under 2008? Vilka goda vanor hade jag under 2008? Vilka ovanor hade jag under 2008? Vad skulle göra en direkt positiv inverkan på mitt liv om jag ändrade detta till 2009? Den sistnämnda är den absolut viktigaste, kanske tom den enda viktiga.

Det positiva jag tar med mig från 2008 är definitivt disciplinen och drivkraften jag haft med hemsidorna, i jobbsökandet samt under hösten som anställd. Det negativa jag vill skala bort är hur jag alltför ofta lät arbetet leva sitt eget liv och att mitt engagemang på alla plan mot slutet ganska kraftigt sjunkit.

Det jag framförallt tror kommer göra stor påverkan på mitt liv under 2009 är att jag åter kommer prioritera fysisk träning igen. När jag tränar får jag mer energi över till alla områden i mitt liv. Att må bra fysiskt är en av grundpelarna för att orka arbeta hårt, att ha energi över till andra människor och att ha passion och engagemang för allt. Mitt första mål inför (början av) 2009 är att vara i tillräckligt god form för att kunna träna ordentligt i Thailand i mars.

Mitt mål gällande hemsidorna är att nå åtminstone samma omsättning under 2009 som under 2008 med samma antal hemsidor men med mindre arbetsinsats. Jag kommer ju uppenbarligen inte ha tid att heltidsjobba med sidorna under 2009 så det är ett realistiskt mål som går i linje med vad jag vill. Jag är tex inte beredd att lägga ner den tiden och energin som krävs för att tex dubblera omsättningen.

Mitt mål med mitt jobb på mammografiföretaget är svårare att kvantifiera. Jag vill fortsätta utvecklas till någon form av nyckelposition men vet ännu inte riktigt vad det skulle kunna vara. Detta är ganska allvarligt för alla mål måste vara konkreta för att man på allvar ska kunna fullfölja dem. Så mitt primära mål blir att konkretisera detta under januari och sedan fullfölja detta under resten av året.

En konkret sak jag kommer att ändra på under 2009 är att göra något efter jobbet varje dag, om det är att träna, träffa en kompis, gå en promenad eller liknande spelar mindre roll. Jag vill komma in i ett mönster där jag utnyttjar varje dag och inte bara går hem och fortsätter jobba.

Jag har ett resebaserat mål där jag vill fullfölja mina tre drömresor: åka till Thailand och träna thaiboxning igen, åka till USA på storm safari samt åka till Sydafrika i november.

Slutligen har jag dock ett konkret mål för 2009 som jag påbörjade redan under hösten. Det var att ha pengar kvar varje månad och att inte känna mig pank (ironiskt nog har det faktiskt varit fallet under hela hösten). Jag ska inte behöva ta till kreditkort eller toksnåla i slutet (eller ännu värre, i mitten) av lönemånaden för att klara mig. Min ekonomi ska vara så pass bra att jag har pengar kvar på kontot ändå, utan att behöva ta ut pengar från företaget.

Viktigt när man skriver mål som dessa är att:

1. De är konkreta

2. De är inspirerande men ändå realistiska

3. Man vet varför man vill uppnå dem.

Tipsa gärna i kommentarsfältet om ett blogginlägg där du skriver om och motiverar dina nyårslöften och mål för nästa år!

posted by Christoffer on Dec 9

Betalade idag av ena delen av mitt studielån (det sk “studielånet”, inte “annuitetslånet”) och det känns gryyymt bra! Har haft det som mål för hösten då 1. jag avskyr lån 2. lånet var relativt dyrt.

Har därmed på ett år lyckats betala av två skulder jag samlat på mig under min studietid, dels studielånet och dels mitt lån från pappa. Känner mig väldigt, väldugt nöjd med att klarat av detta på 3 år – en summa på runt 100 000 kr.

Har annars haft ganska diffusa mål för hösten. Alla mål har varit ekonomiska vilket varit ganska tråkigt om än väldigt nyttigt. Nu ska jag av gammal princip börja mina nyårslöften i förtid. Ska fundera ut dem i dagarna och skriva upp dem på en blogg nära dig. Fysisk hälsa kommer definitivt vara ett mål, jag har gått ner mig nåt otroligt sen träningen i Thailand. Jag kommer också fortsätta fokusera hårt på mitt dagjobb som jag blir mer och mer förtjust i. Chicago-resan var en stor kick!

Har även planerat tre resor för nästa år:

- Mars: Thailand för thaiboxningsträning igen – 2 veckor

- Juni: USA – Stormsafari – 2 veckor

- November: Sydafrika – Vanlig safari och lite annat – 2 veckor

Inga dåliga resor, eller hur!?