Du säger väl inte upp dig nu?

posted by Christoffer on Aug 11

Jag nämnde i förra inlägget något jag kallade “kaffe-metoden”. Vad är då det?

Jo, jag har ju läst en ganska ordentlig mängd litteratur om personlig utveckling, målfokus, positivt tänkande etc. och mycket där är användbart. Ett återkommande problem som jag dock känt är att dessa bara fungerar när man redan är lite småtaggad.

Ibland är man ju däremot lite nere, allt känns jobbigt och man orkar inte företa sig något vettigt alls. Kognitiv dissonans skapar en negativ loop för man ser sig själv göra ingenting och skapar en bild av sig själv som en som inte kan företa sig något osv. I detta läget har jag ofta svårt att plocka fram tekniker och metoder från Anthony Robbins, Power of Now och allt vad det är. Något som däremot brukar fungera är kaffe-metoden.

Kaffe-metoden utgår ifrån att man har någon form av dålig vana – i det här fallet att man dricker för mycket kaffe – som man egentligen vill göra sig av med. Detta kan också gälla godis, chips, ta bilen till affären etc. En vana som mest sker av slentrian mer än ett ärligt sug. Detta är således en ovana som är relativt lätt att bryta.

Genom att lova sig själv att bryta denna vana (kanske över en viss period) så kickstartar man sin mentala förmåga. Helt plötsligt är det något man klarar av i alla fall, varje gång man undviker att dricka en kopp kaffe så känner man sig lite duktig (“jag klarar av det här galant ju”) och den negativa spiralen bryts.

Allt eftersom självförtroendet spinner vidare kan man lägga till lite svårare utmaningar: börja jogga innan jobbet, ringa det där jobbiga samtalet etc. Det är dock viktigt att man sätter lagom press på sig själv med den första utmaningen – det kanske inte bör vara “sluta röka” eller “träna 5 ggr i veckan”. Då är det lätt att misslyckas och den negativa spiralen fortsätter.

Jag gillar den här metoden för att det är så enkelt och för att det nästan alltid blir effekt av det. Man får gärna överdriva effekten av det och känna sig jätteduktig för sina små framsteg.

ps. Nuförtiden ser jag kaffe som min basföda och en del av min tallriksmodell så det är inte längre det jag brukar börja med. Godis och läsk däremot brukar vara dock fungera bra.

posted by Christoffer on Aug 8

Eftersom jag bara (oftast) skriver om positiva saker så kanske man får inbillningen att jag jämt går omkring med 100% energi och fullt momentum. Detta är självklart inte sant. Att jag inte skrivit på över en månad betyder heller inte motsatsen.

Oftast brukar mitt skrivande på bloggen ligga i samklang med hur mycket jag jobbar på hemsidorna och nu har jag satt igång igen. För tillfället är det ett projekt om Sydafrika och ett annat om Storm chasing (ingen av sidorna är aktiva än). På tal om Sydafrika är jag lite knäckt för min kompis jag skulle åkt ner för att träffa har fått sparken och därmed blivit av med sitt jobbvisum…och måste därmed flytta hem. Detta innebär i sin tur att jag inte har någon att hälsa på där nere…förutom hajarna.

Hursomhelst, på tal om att hamna ur fas och hur man får igång sig själv när det mesta går på tomgång. Jag brukar ju ofta börja med “kaffe-metoden” (beskriver den nån annan gång) men att applicera Den Optimala Veckan visade sig vara en riktigt bra teknik också.

Denna metod kommer sig av att jag ibland kan ha väldigt svårt att komma igång med nya (lite jobbiga) rutiner, tex motionera, komma till jobbet i tid etc. Ofta har man en sån vardagsrutin som är svår att bryta och att försöka tänka “från och med nu ska jag börja träna 3 ggr i veckan” blir nästan ett oöverstigligt mål. Dessutom är jag i grunden en ganska lat person!

Det jag gjorde var att optimera en vecka för allt så som jag skulle vilja göra mest hela tiden (lite som SuperJag-metoden jag beskrivit innan). För under en vecka kan man faktiskt göra allt optimalt! Resultatet behöver nödvändigtvis inte bli perfekt (man kan gå till jobbet i tid och komma sent pga löv på rälsen tex).

Under en vecka såg jag till att ta de där extra stegen jag aldrig riktigt orkade. Slita mig från morgonkaffet 20 min tidigare för att komma till jobbet tidigare, träna efter jobbet, promenera hem från jobbet, vika ihop byxorna och lägga in dem i garderoben, göra matlåda, komma ihåg att ringa mormor etc.

Hur gick det då? Jodå, det var självklart inte så svårt men det var verkligen “småjobbigt”. Det var väldigt ofta jag kände för att fuska (“oooorkar inte gå upp nu”, “jag viker iordning tvätten imorgon”) men min tanke var hela tiden “För 17, i EN vecka ska jag faktiskt klara det”. Allt var verkligen överkomligt och det kändes såklart bättre efter löprundan på söndagen eller efter att man strykt skjortorna och så farligt var det ju faktiskt inte.

Varör göra det då? Vad gör en vecka egentligen? Den första anledningen är att man får en sinnesbild av exakt hur lite extra som behöver göras för att nå en helt ny nivå av produktivitet i vardagen. Detta kan man ta med sig när allt känns jobbigt att genomföra. Den andra anledningen är att man kickstartar igång nya positiva rutiner som sen är lätta att fortsätta.

Anthony Robbins brukar tala om att om man bara förbättrar sina rutiner etc 1% per dag så blir resultatet efter 1 år enormt (3 700 %). Detta är ett sätt att se vilka rutiner man skulle kunna förbättra.

Att göra en sån här Optimal Vecka kanske inte låter som en biggie men prova själva, det är lite jobbigare än man tror!  Utmana latheten och de dåliga rutinerna!

posted by Christoffer on Feb 13

För en längre tid sedan bodde jag hos mormor under tiden som jag renoverade min lägenhet. Hon bor en bit söder om stan och jag jobbade då på Kungsholmen. I samband med att jag bodde där hade jag en stegtävling med en kompis och med tanke på att vi båda är ganska mycket tävlingsmänniskor så urartade den ganska ordentligt.

Jag tror vi båda snittade på runt 20 000 steg om dagen, han tränade som en tok och jag promenerade som om jag skulle ställa upp i OS. Jag gick från Årsta till Kungsholmen, jobbade, och sen gick jag hem. Ibland via Kungsholmen för att renovera lite också.

Något sånt här kan man förstås inte göra om man inte hittar någon inre belöning med att göra det och jag älskade det verkligen. Det var snudd på min höjdpunkt på dagen när jag klev utanför dörren medan det fortfarande var mörkt, satte på mig hörlurarna med någon inspirerande föreläsning och gick igenom Södermalm medan staden vaknade, stannade förbi nåt café med en söt servitris, igenom Gamla stan osv.

Nu går jag till jobbet också som jag beskrev igår. Promenaden går från Kungsholmen till Solna och är minst lika fin. 80% av tiden går jag längs vattnet och i somras stannade jag ofta på ett fik vid 4H-gården (för er som känner till området) och tog en kopp kaffe med fötterna dinglande över en brygga.

Dagar som jag går till jobbet kommer jag dit med en helt annan energi. Man hinner verkligen avsluta morgonens tankar, börja fundera på jobbet och däremellan bara vara. Det är också under denna promenad jag kommer på en stor del av mina hemsidesidéer och tar viktiga beslut.

Zen.

posted by Christoffer on Jan 5

Läste ett inlägg av Mattias Järnhäll om hur man håller fokus i sitt arbete. Kunde skriva under på väldigt mycket av det han skriver och jag tänkte utveckla hur jag arbetar.

Det skiljer sig i dagsläget ganska mycket på hur effektivt jag arbetar hemma (med hemsidorna) och på jobbet men jag använder samma grundprincip. En princip som jag har för mig att det var Brian Tracy som skrev om i boken “Svälj den fulaste grodan först”. Jag är mäkta trött på dessa typer av flygplatslitteratur (återkommer om detta) egentligen men det finns alltid något vettigt i dessa böcker.

Det Brian talar om är att man ska göra det jobbigaste man har för dagen, allra först. Sen ska man göra mindre och mindre viktiga saker för att göra det minst viktiga allra sist.

Man ska börja med att göra en helt vanlig att-göra-lista. Sen delar man in alla punkter i kategorier (A, B, C, D…) i proritersordning. A-uppgifterna är de uppgifterna som bara du kan göra och som får stort genomslag om du gör dem. D är uppgifter andra kan göra, som inte ger någon större påverkan på viktiga mål osv.

I varje kategori delar du sedan in punkterna i intern prioritersordning (1,2,3…). Sen börjar du med A1, som är det som kommer ge allra störst påverkan (tex ringa en kund som väntar på ditt samtal). B1 kan vara att kolla mejlen osv.

Nu jobbar jag inte exakt just så men ganska nära. Jag jobbar extremt mycket med att-göra-listor, framförallt på jobbet. Jag har en att-göra-lista för dagen som jag delar upp i A-D (inte alltid i siffror dock). Sen brukar jag dock inte börja med A1 som Brian förespråkar men jag ser alltid till att A-kategorin är genomförd när jag går hem för dagen.

Jag jobbar mig igenom listan under dagen och kommer jag på något nytt skriver jag till det längst ner, frågar någon mig om något de behöver (hur litet det än är) så skriver jag ner det, sen stryker jag punkterna allt eftersom. Parallellt med detta har jag en Excel-fil på datorn som fungerar lite som en E-kategori med saker som absolut inte är viktiga i dagsläget men värt att göra vid tillfälle.

I slutet av dagen renskriver jag att-göra-listan på ett nytt fräscht blad med min fina bläckpenna. Jag sätten rubriken Tisdag (eller vilken dag nu morgondagen är) överst och kopierar över de punkterna som är över. Ser morgondagen tunn ut skriver jag över något från Excel-filen. Detta är en liten ritual som är det sista jag göra innan jag går hem som känns ganska viktig. Det är ett sätt att säga, jag har gjort ett bra jobb idag och imorgon är en ny dag där jag vet vad som behöver göras så jag kan släppa jobbet nu och åka hem.

Knappast rocket science men det är otroligt effektivt. Jag kan nog påstå att jobba så disciplinerat med att-göra-listor har varit nyckeln till att jag vände en dålig start på nya jobbet till en mycket lyckad höst. För mig fungerar listan mest som avstressande för jag behöver inte hålla en massa småsaker i minnet (som jag ändå kommer glömma) och det skapar en otrolig produktivitet.

Jag lyssnade på en ljudbok av Jeffrey Fox förra året som hette “How to become CEO” och som handlade om just vikten av att vara produktiv. En ganska sjuk (och väldigt amerikansk) bok men det fanns vissa punkter som var väldigt intressanta. En sak som satte sig var att “se till att bli personen som folk kommer till när de vill få något gjort”. Detta har jag haft i åtanke med min lista, det jag skriver upp gör jag och om någon behöver en tjänst så fixar jag det oftast om tid finns.

En annan positiv effekt av att så konkret veta vad man har att göra är att man lätt och snabbt kan meddela om man kan ta på sig en sak eller inte, och när man kan tänkas vara klar med det i såna fall. Om någon slänger ur sig på ett möte tex “kan någon ta den här pucken till på onsdag” och jag ser att det funkar så tar jag i princip alltid på mig det.

Hur håller du koll på vad som behöver göras och hur gör du för att inte glömma saker?

posted by Christoffer on Apr 17

Jag gjorde ju ett utspel på bloggen i mitten på februari där jag lovade mig själv att komma i bättre form och la ut “Före-bilder” hur jag såg ut då. Tanken var ju att jag skulle lägga ut “Efter-bilder” den sista mars för att motivera mig själv att träna. Tanken var att det skulle motivera mig till att träna ordentligt. Nu glömde jag dock att lägga ut Efter-bilder och kom på det nu när jag satt och skrev om thaiboxningen.

Jag letade lite i mitt bildarkiv efter foton kring sista mars där jag poserar halvnaken och gissar att den här är det bästa jag har. Bedöm själva:

Före

Efter

Jag tror det skiljer en 3 kg mellan bilderna, även om jag självklart putar lite med magen på Före-bilden. Den största skillnaden är iofs inte så synlig tror jag, jag kände en helt annan vitalitet i kroppen efter det här träningslägret.

Faktum är att denna taktik fungerade. Det var en av motivatorerna till att jag faktiskt åkte och tränade så hårt, jag hade ju gett mig 17 på att komma i bättre form. Även om jag var duktigt nervös att åka på det här lägret så var det något som pushade mig.

Det bör kanske nämnas att jag inte ändrade mitt sätt att äta speciellt mycket. I början av lägret var jag iofs superseriös och åt tonfiskmackor till frukost varje morgon. Det var dock så äckligt att jag la ner det efter två veckor.

Det lite sorgliga är att jag tror nog att just denna Efter-bild är toppen av min förmåga. Jag kommer förmodligen aldrig i hela mitt liv vara lika “vältränad” igen. Jag menar, när kommer man någonsin kunna träna 4 h om dagen igen!?

Vad lärde vi oss av det här då? Jo, alla sätt som motiverar en att träna är bra. Om det så är en amatörmatch i boxning, ett utspel på sin blogg eller ett nyårslöfte. Det är också otroligt hjälpsamt att ha en tidsgräns.

posted by Christoffer on Apr 13

Det här inlägget har jag länge sett fram emot att skriva, jag kan säga att jag planerat det sedan jag åkte. För att förstå varför det är så betydelsfullt så måste vi gå tillbaka några månader.

Jag har ju i bakgrunden till bloggen beskrivit vad som gjorde att jag tog beslutet till att åka till Bali och starta eget företag och så. Jag har ju också berättat tidigare om olika personer som inspirerat mig och hjälpt mig med att få ordning på mål och motivation, däribland min kompis Oskar som jag ska åka och hälsa på i Dubai ikväll.

En viktig sak för att hålla sina mål vid liv är ju att man ständigt påminner sig själv om dem. Eftersom vi båda är lika målfokuserade gjorde vi det till en grej under förra året att varje morgon skicka ett kort mejl med ens mål. Efter ett tag blev detta såklart lite tröttsamt så jag skickade ett fiktivt framtidsmejl till honom.

Jag skrev mejlet som jag ville att min framtid skulle se ut, som jag ville kunna skriva just den här dagen. Detta fiktiva mejl skickade jag alltså innan jag ens bestämt mig om att åka när jag fortfarande var trött på min situation och inte hade sagt upp mig.

Jag skrev precis ett mejl till Oskar och kunde i princip klippa och klistra in detta mejl som var mer än ett halvår gammalt! Känslan av att kunna skriva detta “drömmejl” i en ganska bister livssituation och sedan några månader senare kunna skicka samma mejl får det bokstavligen min hud att knottras när jag skriver det här.

Mejlet innehåller en blandning av de mål jag ville åstadkomma under min resa, en del personliga och en del karriärsmässiga mm. Det är ganska personligt men jag har valt att återge mejlet i sin helhet för att det är så fantastiskt.

Tjena Oskar!

Läget? Allt lungan i Dubai fortfarande?

Jag tänkte bara ge lite resedetaljer för resan imorgon. Jag landar i Dubai kl 14.30 så det vore sjysst om du kunde hämta mig på flygplatsen. Jag har ju första veckan ganska tungt planerad. Har 7 intervjuer planerade första veckan!! Det var framförallt ett coolt jobb på GE Healthcare som jag är riktigt sugen på också. De verkade väldigt positiva när jag pratade med dem.

Min plan är att köra igenom dessa intervjuer och knyta lite kontakter under dessa två veckor. Sen drar jag hem till Sverige och hyr ut lägenheten lite längre, hälsar på päronen och så. Sen kommer jag tillbaka kring din 30-årsdag och börjar jobba.

Bali har annars varit så sjukt jäkla soft! Eller soft och soft, jag har jobbat häcken av mig men det har verkligen börjat betala sig. Kommer ihåg när jag åkte ner hade jag ju typ bara 4 sidor som faktiskt drog in pengar. Nu gör 15 av dem det! Känns så jäkla coolt att jag nådde mitt mål på $X / dag. Inte så mycket för pengarna som för välbefinnandet i att nå målet och att ha den tryggheten i pengarna.

Brejkade ju med hon Almiras polare i februari. Vi hade det sjukt bra men var mer som polare egentligen, lite kul att vi bara pratade bahasa hela tiden. Tanken var ju att inte binda upp mig eller nåt när jag vet att jag skulle dra men sen var vi på Double-8 för ett par helger sen och jag träffade en sanslöst vacker och cool australiensiska. Hon var här på en tvåveckors semester och det var bara pang! Hon bokade en ny resa och kom tillbaka förra helgen för fem dagar. Känns sjukt bra men lite krångligt nu. Hon jobbar ju som flygvärdinna och är ganska sugen på Dubai också så hon har börjat kolla jobb där också.

Ska ut med några kompisar från språkkursen, några av dina gamla polare och så ikväll och säga hejdå. Ska för ovanlighetens skull dricka ikväll. Bara champagne såklart! Det är fan det enda jag dricker nu. Känns bättre att dricka en gång i månaden och lyxa till det ordentligt då! Ska passa på att ta ett sista pass Pencak Silat också. Kan inte säga att det är den bästa kampsporten men är grymt bra form nu faktiskt. Har nog aldrig varit såhär smidig innan! Vi måste fan ta en revansch i Dubai efter de försmädliga förlusterna på Åland förra året

Hursomhelst, måste sticka nu. Ska bli grymt kul att ses igen! Du måste berätta mer om din promotion också!!

Anda tempan

Christoffer

Nu är det lite småsaker som skiljer sig. Jag är inte längre intresserad av att jobba i Dubai så intervjuerna är planerade i Stockholm istället, det är inte lika många och inte på GE Healthcare men minst lika bra. Jag dricker heller inte champagne de få gångerna jag dricker, jag dricker fortfarande öl.

Den största skillnaden är väl att jag inte var singel när jag åkte så delen om kärlekslivet är ju inte direkt applicerbar men motsvarigheten är minst lika bra. Det sociala var inte heller så bra som jag skrev om. Det blev aldrig någon Pencak Silat tyvärr….och jag landar kl 05.30, inte 14.30.

Ett urval av saker som stämmer: hela faktumet att jag faktiskt varit på Bali och jobbat med hemsidor, faktumet att jag kommer och hälsar på Oskar, att jag är där på hans 30-årsdag, mitt mål med hemsidorna, mitt mål med drickandet, faktumet att jag gått språkkurs och kan konversera på indonesiska, faktumet att jag är i bättre form, faktumet att vi ska ha en återmatch, samt faktumet att jag har en intervju på ett medicintekniskt företag.

Än en gång, jag skrev det här mejlet innan jag ens bestämt mig för att åka, när hemsidorna bara var en hobby, medan jag fortfarande var miserabel över min livssituation och medan hela den här resan bara var en ganska avlägsen dröm.

posted by Christoffer on Mar 28

Vad skulle du jobba med om du hade 100 miljoner kronor? Vad skulle du fylla dagarna med? Då menar jag inte det första halvåret då vi alla skulle förlora oss i en orgie av skumbananer och parasolldrinkar. Vad man skulle göra sen är det intressanta – svaret på den frågan kanske kan ge dig en fingervisning om vad du skulle kunna bli riktigt bra på. Ofta är det ju faktiskt så det man passionerat älskar att göra kommer man att lyckas med.

Mitt svar på den här frågan har, faktiskt, varit att göra det jag gör just nu…och detta mina damer och herrar tycker jag är stort! Den enda skillnaden hade nog varit att jag tagit med mig några kompisar. Jag vet inte om det är brist på fantasi eller något, men just nu finns det nog inte så mycket jag hellre skulle vilja göra än att komma hem och börja jobba på något spännande jobb och ha en alldeles vanlig vardag.

Ett annat sätt att ta reda på vad man verkligen vill är att göra en övning som Oskar lärde mig. Den här övningen var den som verkligen fick mig att börja fundera i nya banor och inse att ett underbart liv är inom räckhåll.

Skriv upp på ett papper hur du skulle vilja att ditt liv såg ut om säg 15 år. Är du gift? Har du barn? Vad jobbar du med? Var bor du? Vad gör du på fritiden? Hur är din hälsa?

Skriv ner några korta punkter inom områdena: karriär, familj, vänner, kunskaper, fritid, pengar.

Vi tar ett extremt exempel: Du vill vara VD för en äventyrsresebyrå om 15 år, vara gift med en fotomodell, ha 2 barn, bo i Djursholm, vara svensk mästare i karate och ha ett sexpack på magen.

Sedan bryter man ner dessa mål för hur de ser ut om 10 år också:

Då kanske du bör vara vice VD för en resebyrå, vara förlovad med en fotomodell, ha en nyfödd och en annan på gång, bo i Täby, vara distriktsmästare i Karate, och ha åtminstone ett fyrpack på magen.

Bryt sedan ner målen till 5 år, 2 år, 1 år, 6 mån, 2 mån osv.

Du kommer att inse att du kanske bör se till att sikta på den där chefstjänsten på sommarjobbet inom 6 månader, börja arbeta som modellfotograf, börja investera dina sparpengar klokt, börja träna karate och göra 30 situps varje morgon.

Det blir så enkelt och så uppenbart när man bryter ner alla mål i sina beståndsdelar. Plötsligt är det inte det där svindlande, ouppnåbara målet. Det är bara att spara lite mer pengar och göra fler situps.

När jag gjorde detta skrev jag bland annat att jag ville kunna ett nytt språk om 2 år. Då insåg jag att jag måste vara igång med att lära mig det om minst ett år, kanske börja en kurs inom 6 mån och anmäla mig till den kursen inom 2 mån. Vilket betyder att jag borde börja leta kurser denna månad. Alla problem är enkla när man bryter ner dem!

posted by Christoffer on Mar 4

Har du sett filmen The Butterfly Effect? Den handlar om en kille som har förmågan att kunna uppleva konsekvenserna utifrån beslut han tar samt förflytta sig tillbaka i tiden och göra om dessa beslut.

På samma sätt kan man visualisera sin egen situation. Tänk dig att du tittar på en film om dig själv. Tänk dig hur du agerar olika vid olika situationer och hur du genom olika beslut går olika vägar (om du sett filmen Near med Nicolas Cage kanske du får en idé). Hur kommer mitt liv se ut om jag agerar såhär idag, imorgon och hädanefter? Hur kommer det se ut om jag låter bli? Var hamnar det ena jaget och var hamnar det andra jaget?

Dessa idéer ledde mig till en metod jag använde mig av, framförallt innan jag åkte och i början av resan, för att motivera mig själv. Jag hade inget namn på den då men eftersom jag beskriver den nu så får jag kalla den SuperJag-metoden.

Det är ganska enkelt och fungerar väldigt bra för mig. Tanken är såhär:

När jag jobbade i Sverige kände jag ju hur jag blev sämre och sämre för varje dag. Min motivation var usel så och jag kände inte riktigt igen mig. Jag tänkte tillbaka på mina sista år på universitetet när jag var sanslöst motiverad, ambitiös och aktiv. Jag läste allt i dubbel takt och hann med att träna och en massa annat. Jag presterade helt enkelt på topp.

Jag såg sedan på mig själv och såg diskrepansen. Jag ville tillbaka till mitt Superjag som jag faktiskt ser som mitt rätta jag. För att minska diskrepansen av mitt Omotiverade jag och mitt Superjag så började jag försöka härma detta Superjag i varje situation.

När jag inte kände för att sticka ut och jogga så funderade jag på mitt Superjag. Han hade ju definitivt stuckit ut och joggat! Genom att göra detta kom jag ett steg närmare detta Superjag. Mitt Superjag hade skickat det där jobbiga mejlet, jobbat den där extra timmen och tagit det där svåra beslutet. Alltså gjorde jag det också.

Genom att applicera tankesättet med Superjaget i många småsituationer i vardagen kände jag att det verkligen gav resultat. Detta var förmodligen den metod som gav störst resultat av allt jag provade! Jag följde mitt Superjag mer för varje dag och fick upp tempo, arbetsglädje och beslutsförmåga. Det är som när man har en kompis som gör en massa bra saker, tränar, jobbar bra mm. Ofta så rycks man ju med i detta och man peppar varandra till stordåd.

Prova detta! Fundera: Hur är ditt Superjag? Hur skulle du vilja vara? Hur skulle du vilja agera i olika situationer? Fråga dig själv vad ditt Superjag skulle gjort i den ena eller andra situationen och se dig själv komma närmare personen du vill vara varje dag.

Detta är målbildning i ett nötskal. Du tänker hur du vill att ditt liv ska se ut, du låter Superjaget rita upp vägen för att nå dit. Sen följer du bara honom eller henne. Du kommer säkert svänga som Stenmark efter denna uppritade väg men var inte orolig. Som den gode Tony skulle ha beskrivit det:

Tänk dig ett plan som flyger från Arlanda till Kreta. Piloterna vet att de ska till Kreta och ritar upp en färdplan. Ett streck från A till B. När de flyger kommer de förmodligen att vara ur kurs från denna färdplan 99 % av tiden, pga vindar mm. Tror du piloterna lägger ner resan och ger upp p.g.a. detta? Tveksamt va?!

När man vet var man vill och kan rita upp en väg för att nå dit är det bara att följa den. Du har ju redan räknat ut att du är piloten, “Kreta” är ditt mål och Superjaget din färdplan. Räkna med kastvindar och räkna med att du hamnar ur kurs, till och från. Men räkna också med att du når fram till slut!

posted by Christoffer on Feb 6

Den här övningen tror jag att jag fått från Anthony Robbins men det är skitsamma. Den är rolig och den funkar.

Dina lyckligaste stunder

Skriv en lista över 15 av dina lyckligaste stunder i livet eller, ännu bättre, bara 15 väldigt lyckliga stunder. Gå igenom ditt liv och tänk på när du känt dig lycklig, fri, förväntansfull, glad eller bara väldigt tillfreds med livet.

Tänk dig in i varje stund och försök återleva vad du gjorde, vad du kände. Sätt ord på känslorna du hade vid det tillfället och skriv ned dem också.

Det är viktigt att du gör 15 och inte färre. Det är faktiskt halva poängen. Du måste helt enkelt gräva djupt i ditt minne med ett positivt filter. Det är det här som är så fantastiskt, man tvingar hjärnan att se på sitt liv ur ett positivt ljus.

Den effekt jag märkte när jag gjorde den här övningen var att de första fem gick lätt men att det sedan gick trögare. Efter att ha tänkt lite till så var det som en propp gick ur och jag kom på den ena saken efter den andra där jag mått kanon. Jag hade kunnat skriva 25 till slut. Det dök upp en massa minnen från resor, många härliga dagar från Hulstfred men också bara vanliga vardagar där allting känts riktigt bra. Jag kom till insikt om vilket fantastiskt liv jag faktiskt levt!

Det fina är just när proppen går ur och alla positiva minnen strömmar ur en. Det är den känslan som man vill åt och det är en grymt skön kick!

posted by Christoffer on Feb 6

Trots värme, solsken och ett drömjobb så får jag självklart perioder när det inte alltid känns lika roligt. Den sista veckan har ju varit lite så, men det finns lite saker man kan göra för att ändra sitt tänk.

För att balansera min negativa artikelserie om irriterande yrkesgrupper så presenterar jag nu en ny artikelserie med hur man kan påverka sitt sätt att tänka till att bli mer positiv. Här är lite metoder och övningar jag gör ibland när jag känner mig omotiverat nere. Det passar bäst när man har lite tid ostört, tex på bussen eller hemma i favoritfåtöljen.

Den perfekta dagen

Tänk igen hur en helt perfekt dag skulle vara. Var skulle du vakna? Med vem skulle du vakna? Vad skulle du äta till frukost? Vad skulle du göra sen? Lev dig in i dagen!

Se dig själv genomföra varje del av denna underbara dag och försöka skapa de känslorna inom dig som du skulle känna. Dagdröm dig sedan igenom hela dagen, från morgon till kväll. Din perfekta dag behöver inte vara alltför realistisk eller ens den perfekta dagen, det kan vara en mycket bra dag bara.

Tanken bakom denna övning är att ens undermedvetna inte kan skilja på fantasi och verklighet. Genom att leva sig in i en perfekt dag och uppleva de fantiserade känslorna i 5-10 minuter så styr man in ens tänkande på lyckliga och positiva banor. Sen är det ett kul tidsfördriv också.

När jag hittade på denna övning så insåg jag att mina lyckligaste stunder är när jag är med andra. Det var mycket fikande, diskussioner, god mat och vin. Sen förvånade jag mig själv lite med att ta med att plocka undan lite i lägenhet samt faktiskt jobba en timme. Dagen i sig var ganska banal men helt underbar. Jag får faktiskt tillbaka känslan jag hade bara genom att skriva detta nu!