Min resa till Dubai har ju varit planerad i ett par månader, likaså mina möten med två av mina systrar i Thailand. Trevliga sammanträffanden är dock lika vanliga som byggnader under konstruktion här i Dubai så vem kom förbi Dubai mina sista dagar om inte min tredje syster Jessica.
Detta är väl kanske inte så konstigt men hade jag tittat i min spåkula för några månader sen. Hell, för bara några veckor sen och vetat att jag skulle träffa syrran här också och att anledningen till det var att hon varit på en arbetsintervju i Kabul, Afghanistan, då hade jag nog tagit med mig spåkulan tillbaka med kvitto, garantibevis och kartong till spåkvinnan som sålt den till mig. Men så var det.
Jessica har å ena sidan har ett växande intresse för mellanöstern, rest runt i området en del och läst lite arabiska men å andra sidan jobbat hårt inne i Stockholms media. Hon hade hittat en ordentlig utmaning som informatör i Kabul och fick en betald resa dit. På vägen dit och hem mellanlandade hon i Duabi. Alltså, samtidigt som jag var där.
Det slumpade sig till och med så hårt att när hon hade sin förlängda stay-over i Dubai så åkte vi hem på samma dag, med 15 minuters mellanrum och tre gaters mellanrum.
Sen skulle jag kunna fortsätta med att berätta om Oskars goda vän som varit i Dubai i 4½ år också åkte hem samma dag, exakt samma tid från samma terminal. Att hon och ungefär 8 andra personer jag träffade i Dubai hade pluggat i Blue Mountains som jag var och njöt av för cirka tre veckor sen…osv osv.
Världen ÄR liten…och Kabul är uppenbarligen inte så farligt som jag misstänkte. Det är dock knappast högst på min lista över dit jag ser att mina nära och kära ska jobba de närmaste två åren. Lugna mig gärna, ni som vet bättre!
Här är den som ni alla väntat på. Matchen jag tränade en månad inför och drabbningen som var en av årets höjdpunkter bland invånarna i Dubai. Den utspelar sig på en park i Dubai, i skuggan av Burj Dubai (världens högsta byggnad) vid solnedgången.
Ni som var med vid The Rumble on the Åland och tyckte vi gick hårt åt varandra: Ta fram täcket, håll mamma hårt i handen och var beredd på ett blodbad utan dess like (Oskar blödde åtminstone lite i näsan och på läppen efteråt
Eftersom min polare Oskar jobbar på dagarna försöker jag se till att jobba i det närliggande köpcentrumet Mall of the Emirates. Det ligger på gångavstånd från hans lägenhet och eftersom jag inte har tillgång till bil är jag ganska begränsad till att hänga här. Inte mig emot, det är ett enormt köpcentrum och det finns en hel del att göra.
Så, jag jobbar lite men det är inte helt utan besvär. Jag har drabbats av ett kraftigt I-landsproblem!
Problemet med min “arbetsplats” här på köpcentrumet är att gratis internet finns på ett ställe (en soffa utanför en butik vars WiFi jag tjuvlånar), eluttagen finns på ett annat ställe (Starbucks, som även har det obligatoriska kaffet) samt toaletterna på ett tredje ställe.
Detta gör att jag kommer på morgonen och jobbar i en dryg timme på soffan tills batterierna är slut. Då går jag till Starbucks och laddar datorn medan jag tar en kopp kaffe. Efter nån timme brukar jag vara så pissnödig att jag inte kan stanna kvar längre utan måste gå några hundra meter bort till toaletterna. Då ligger batterierna på typ 30-40 % så då kan jag gå tillbaka till internetsoffan igen…osv.
Denna cirkel fortsätter men blir värre och värre hela tiden. Batterierna blir mer och mer urladdade och jag dricker mer och mer kaffe vilket gör att jag måste gå på toa oftare och oftare. Detta har lett till att jag fått en blåsa stor som en luftballong, en kondis som en kenyansk maratonlöpare och en konstant koffeinkoncentration i blodet på 23 %.
Efter ett par månaders budgetliv i ett lågkostnadsland har jag uppgraderat min tillvaro till budgetliv i ett högkostnadsland. Jag har gått från trevliga strandcaféer på Bali till 5-stjärniga lyxhotell i Dubai men jag fortsätter enträget att beställa det billigaste på menyn.
Dubai är ju Lyxhotellens Huvudstad och hotellen är i princip stadens största attraktioner. Att besöka Dubai handlar alltså till viss del om att besöka lyxhotellen. Nu passar det både mig och min kompis Oskar ganska bra då vi älskar att hänga på hotellbarer och snacka skit.
Det här hotellet var för dyrt för att fika på men för känt för att inte ta kort på
Min inkomst som var ganska ok i balinesiska mått mätt är inte lika imponerande här i Dubai och pengarna ryker snabbt. Det har hänt ett flertal gånger att jag betalat 10 ggr mer för något här jämfört med på Bali. Taktiken vi använder är dock den vanliga, att köpa det billigaste, sitta länge och småskämmas på vägen ut. Om man sen utnyttjar kompisars personalförmåner osv så kan man prao:a som snorrik utan att bli bankrutt på kuppen.
Du tittar på arkivet för Dubai -kategorin.
Om mig
Namn: Christoffer
Ålder: 30 år
Namnet på bloggen kommer ifrån att jag sa upp mig i september 2007 och flyttade till Bali för att genomföra ett drömprojekt: att starta eget och jobba med hemsidor på heltid. Jag var på Bali i 6 månader, startade en framgångsrik webbusiness och började sedan jobba med ett annat drömjobb i Sverige.
I övrigt skriver jag gärna om personlig utveckling, målbildning, hemsidor, marknadsföring samt mitt huvudintresse - att resa.
