Du säger väl inte upp dig nu?

posted by Christoffer on Aug 22

Jag var nere i Spanien förra helgen och hälsade på några kompisar jag lärde känna när jag var ambassadör för utbytesstudenter på Lunds Universitet för ett par år sen. Vi har hållt kontakten och ses någon gång nu och då på olika platser i Europa, förra gången Paris och nu i Tamariu på Spanska sydkusten.

Det var för övrigt en otroligt trevlig weekend och min enda ledighet den här delen av sommaren. Vi åkte runt bland orterna och stränderna kring Costa Brava, solade och åt gott.

I samband med den här resan annonserade det franska paret Kevin & Laetitia att de skulle gifta sig och jag blev inbjuden till bröllopet i Provence nästa sommar. Kevin berättade att varje kompisgrupp “måste” genomföra något form av spektakel, visa film, sjunga en sång etc. I samband med detta råkade jag lova att jag skulle göra detta på franska.

Jag pratar iofs lite franska men det är resultatet av en två månaders-kurs i Ecuador 2005.  Jag gillar ju utmaningar så det blir att putsa upp köksfranskan igen!

På tal om språk – detta franska par är otroligt härliga, framförallt när de pratar engelska. Varannan mening blir odödlig, jag kommer aldrig glömma när hon blev lite irriterad i en kö för att folk trängde sig före: “I don’t underztend why zey all shit in the lines!” – Hon menade förstås att de fuskade i kösystemet

Eller denna vecka när de började prata om familj en dag. Hur Kevin hade brytit sin farbror eller Laetitia hittat en massa fastrar i sängen. Här handlade det istället om Kevin som gjort illa ankeln (ankle/uncle) och Laetitia som haft myror (aunts/ants) i sängen!

posted by Christoffer on Jul 28

Kära, kära dagbok,

Nu har det så äntligen hänt. Jag har, som de flesta av er redan vet, efter 413 dagar äntligen kommit hem.

Mitt allra sista stopp blev i London hos Camilla och Richard. Det vore fel att säga att jag hade högtflygande planer på att titta in hela London (min plan var mest att titta till Camilla). Jag och Camilla spenderade dock nästan 40 minuter på British museum en dag. Jag ville se deras Egyptien-utställning med mumier och sånt och framför allt Rosetta-stenen. Jag hade nyligen läst en bok om hieroglyfer och tydningen av dessa och Rosetta-stenen har en betydande roll där. Vi tog också en utflykt alla tre till en väldigt kunglig park med tama rådjur och en annan kväll tog de ut mig på födelsedagsmiddag på Thairestaurang (mums).

Jag tog det istället väldigt lugnt. För lugnt visade det sig. Jag hade blivit jagad ända sedan Costa Rica verkade det som. Jag hade dock liksom 007 lyckats undkomma de mest listiga bakhåll och genom att ständigt hålla mig i rörelse hade jag lyckats lura mina belackare. När jag sedan tog det lugnt knackade de på dörren. Magbacillerna. Jag hade frossa, feber och flyt…dålig mage. Inte mig emot dock, jag fick ju bara ytterligare en anledning att stanna inne och kolla på film. Camilla var ocksa en underbar Florence Nightingale och hon och Richard tog väldigt väl hand om mig under hela min vistelse där. Tack!

På söndagen sen tog jag då till slut planet hem. Jag trodde hemresan skulle bli under nostalgitårar och kraftig hemlängtan men det kändes som att komma tillbaka från en längre semester. Jag antar att jag övat med att komma tillbaka från Lund en massa gånger så att jag kanske är van. Min välkomstkomitte bidrog kanske också till att det fortfarande lite kändes som jag var på semester. Istället för familj (som var bortrest) så stod Andrea där. Andrea är en schweiziska som jag och Calle lärde känna under två dagar i Prag för fyra år sen. Vi höll kontakten i tre månader och återupptog den när hon började planera en skandinavienresa för nån månad sen. Ganska lustigt alltså, jag kände inte ens igen henne.

Vi åkte tillbaka till Stockholm och tog en drink på Icebar. Sen tog jag hennes hungriga kompisar med på en sightseeingtur i Stockholm (tur att jag gjorde samma sak förra sommaren!) och till slut till en äkta svensk högkulturell klassrestaurang; Lilla Hantverkaren i Täby Kyrkby. Det är ju faktiskt så att svensk äta-mat-ute-kultur kretsar ganska mycket kring våra pizzerior så jag tog med dom på lite plankstek (väldigt helsvenskt väl?). Det var nog första gången hantverkaren fick schweiziskt besök!

De puttrade vidare mot Norge och jag satte, klockan 22 minuter över tio på kvällen, mina fötter hemma hos mamma. Och min resa var slut.

Jag vill passa på att tacka alla som läst denna dagbok och kommit med kommentarer (jag har läst varenda en) och så. Mest av allt vill jag tacka min mamma, pappa, mina systrar, Gud och mina fans. Utan er hade jag aldr….snyft…utan er had…förlåt….utanerhadejagaldrig klarat det här!

Över och ut, chokladstrut!

PS. Om ni vill titta in fotona från tidigare inlägg som ligger de uppe nu.

posted by Christoffer on Jul 23

Kara dagbok,

Nu borjar det sannerligen narma sig slutet och inte mig emot! Den senaste veckan har resandet mest tett sig som ett jobb snarare an semester och vilket jobb sen! Taskiga arbetstider, dalig mat och obefintlig lon men a andra sidan far man resa mycket i arbetet, ha roliga arbetskompisar och fa en del insatt pa upplevelsekontot.

I takt med att jag uppskattade kyrkor, palats och museum allt mindre borjade ocksa mina pengar ta slut. Dartill ville jag ju inte garna betala for nanting som jag inte till fullo uppskattade sa jag har levt valdigt snalt den senaste veckan.

Jag tror jag namnde att jag traffade en annan svensk pa bussen till Sevilla. En riktigt hygglig goteborgare vid namn Peter. Det var riktigt kul att inte bara fa lite resesallskap men ocksa att kunna prata lite svenska, det visade sig att vi hade ungefar samma resvag sa vi slog folje.

Sevilla ar min favoritstad hittills, underbara sma grander och ett fint centrum men vi akte anda vidare efter en dag till Corcovado. En typisk sightseeingstad, en fin katedral, ett trevligt palats, lite mysiga tradgardar, en gammal romersk bro osv. Lite som turismens McDonalds sa att saga, man vet vad man far, det ar enkelt och igenkannbart. Det blir, liksom McDonalds, dock valdigt trakigt nar det ar den femte stan i rad med McKatedral o Co. Speciellt nar jag inte hade nan guidebok sa man kan lasa om historian bakom.

For att spara pengar vantade vi in nattbussen i Corcovado (10 Euro, resa och logi for natten inkluderat) och spenderade saledes 15h i denna stad som vi var klara med efter 2 h! Det var dock lite skont att kunna lagga sig i parken och smutta pa en ol, annars var det mest vatten och brod som gallde…och persikor! En annan grej som blir till problem nar man ar sahar hemlos ar att det i Spanien ar snudd pa omojligt att hitta en toa med De Gyllene Tre; las, toapapper, toaring.

Lojligt nog blev det efter 15h tristess valdigt spannande eftersom jag forskjutit vikten av att kopa bussbiljetter i tid. Vi kom dock bada med och sov knappt nanting pa vagen till Madrid. Busschaufforen stannade bussen och vackte mig (nar jag val somnade) mitt i natten for att saga at mig att ta pa mig skorna (!). Jag vet fortfarande inte varfor.

I Madrid akte vi ut till Toledo och sag McKatedral o Co men det var en betydligt roligare stad an Corcovado. Till slut hade vi den otroliga lyckan att fa tag pa biljetter till tjurfaktning (for 3.65 Euro !!) i Madrid. Det var riktigt, riktigt fascinerande. Jag som aldrig riktigt varit nan djurvan (Hej Ludde) behovde ju inte bekymra mig om djurens val och kunde insupa hela tillstallningen utan kval.

Som sagt, buss ar billigare an hostel och jag skulle ju anda till Barcelona sa jag tog en ny nattbuss dit. Sag katedralerna och akte till Nou Camp saklart men stupade sedan i sang (efter tva natter i rad pa nattbuss). Dagen efter akte jag till Andorra. Det var litet men rymde mig i ett par timmar… Det var skont med lite berg och dalar och klar luft och sant.

Min absolut sista dag i Barcelona tog jag ledigt fran resandet och gjorde absolut ingenting. Jo, pa kvallen traffade jag Alvaro, en kompis fran Slovakientiden, och tog ett par ol. Det var riktigt kul att ateruppleva lite Bratislavaminnen!

Jag hoppas jag inte latit overdriver pessimistisk nu for det har anda inte kants sa. Nar slutet pa resan borjar narma sig ar det latt att man bara ser malet och inte riktigt bryr sig om de sista dagarna. Dartill blev det otroligt mycket promenerande (ibland med vaskan) ofta runt 6-7h per dag, lagbudget gor att man inte kan och varme gor att man inte vill ata sa mycket, hoppiga nattbussar och bullriga hostel gor att man inte sover sa mycket. Allt detta gor att man latt blir lite trott.

Jag behover inte saga hur skont det ar att nu vara framme i London hos Camilla. Jag har inlett dagen med tva-tre filmer, en underbar frukost och nu ska jag ta en lang varm dusch. Med lite tur finns det sen bade las, toaring och toapapper ocksa!

Vi ses snart!

posted by Christoffer on Aug 13

Kara dagbok

Det borjar bli dags for mig att sammanfatta var lilla men ack sa langa resa men jag vill inte gora om samma misstag och glomma kvar dig nanstans sa jag fortsatter med Prag.

En lang och utforlig resedagboksanteckning (del 2) gjord i Sightseeingstaden av alla stader kanske tyder pa att jag och Calle vid det har laget var ganska trotta pa sightseeing och hellre spenderade tid pa internetcafeer an i kyrkor. Vi hade dock en plan; att innan vi akte hem skulle vi i alla fall se kyrkan utsmyckad med manniskoben (!) och judiska kyrkogarden. Ett ganska overkomligt mal i en stad full av sevardheter…Vi lyckades i alla fall till halften!

Vi planerade att for forsta gangen ga ut och festa pa hela resan men jag maste tyvarr meddela att vi endast lyckades till halften med det ocksa. Jag vet inte om det berodde pa ett samre humor pa grund av att vi akte fast och fick bota for att vi tjuvakt pa sparvagnen eller om vi bara var trotta pa allt resande och det snalt tilltagna sovandet. Vi var helt enkelt inte sa festsugna.

Vi forsokte med att slumpmassigt peka ut en gata pa pragkartan pa vilken vi skulle besoka alla barer och ta en ol pa varje men vi hamnade bara pa en bakgata med tomma barer sa det var ju heller inte sa kul. Vi forsokte med olstuga och vi forsokte med rockklubb men stamningen blev aldrig hogre an att vi var tillfreds med Prag. Stamningen i var tvamannatrupp hojdes heller inte markvart av att fyrtio bulgariska prostituerade forsokte forgylla var kvall.

Dagen efter var vi i alla fall inte bakis nar vi forsov oss och fick checka ut ur rummet yrvakna pa fem minuter. Vi lyckades till slut komma ivag till judiska kyrkogarden (vilken vi missade forra gangen vi var i Prag) men fick darefter reda pa att manniskobenkyrkan jag namnde tidigare lag en timme utanfor Prag. Helt knackta av denna forodande uppgift gick vi till en olstuga for att inta lite flytande tjeckisk kultur istallet. En val utford turistuppgift vi fortsatte med tills vi akte till flygplatsen. Jag menar, vi var helt enkelt tvungna att inse vara begransningar; att turista i Prag ar helt enkelt inte mitt och Calles gebiet. Sa manga andra (valdigt manga andra!) gor det sa mycket battre, alltsa bor vi gora det vi kan, det vill saga dricka ol.

For att sammanfatta resan lite kort sa kan jag saga att den helt enkelt var kanon. Det var trist att vi inte kunde stanna langre pa varje stalle men vi hade egentligen att valja pa att se staderna vi besokte kort tid eller inte se dem alls och jag ar riktigt glad att vi valde det forsta alternativet. Jag ar riktigt sugen pa att aka tillbaka framforallt till Kroatien och Bosnien men nasta gang vill jag forbereda mig lite battre och lasa pa lite om nutidshistorien om omradet.

Nu ar jag hursomhelst alltsa i Stockholm som ligger vid ostkusten av Sverige (mitt emellan Norge och Finland). Har ska jag stanna i lite knappt tva veckor pa lite olika stallen. Med lite tur kommer jag kunna bo ganska gratis med maten inkluderad pa Hotel Daddyo och Plaza del Mamma och kanske nan natt pa Hostel Schwester an der Sundbyberg. Det ska hursomhelst bli spannande att se en stad i lite langre tid och jag ska sjalvklart rapportera om allt fran denna metropol.

Tills dess

Pa aterseende (<— svenska for hej da)

posted by Christoffer on Aug 1

Hej

Den intelligente lasaren ser kanske att det poppar upp tva dagboksanteckningar pa samma dag. Samma lasare forstar sakert att jag fick felet ” & lang(8) & ” nar jag skulle forsoka lagga in anteckningen i Budapest sa det kommer tva istallet.

Nu ar jag i Prag for tillfallet men jag lamnade ju dig, kara lasare, i sticket just nar vi skulle aka en tidig morgonbuss ifran underbara Dubrovnik. Dar fortsatter nu min berattelse.

Resan fortsatte mot Bosnien Hercegovina. Vi akte bredvid en flod i dalgangarna i det ganska bergiga Bosnien och det var riktigt fint. Snudd pa det finaste landskapet vi sett pa var resa. Efter ett par timmar var vi framme i Mostar. Mostar ar (det har visste vi inte innan) kant for att staden ar uppdelad i en muslimsk och en kristen del och uppmarksammade delar av kriget utspelade sig har eftersom de bada stadsdelarna krigade mot varandra.

Staden delas av en flod och enda knutpunkten ar en bro. Denna bro ar inte bara en fysisk lank mellan stadsdelarna utan aven en symbolisk lank mellan de olika religionerna och folkslagen i staden. Denna bro raserades tyvarr under kriget och var under uppbyggnad nar vi var dar. Mostar var en riktigt spannande upplevelse, en liten fin stad med en riktigt gammal stadskarna och samtidigt kulhal i var och varannan byggnad.

Efter Mostar fortsatte vi mot en annan stad som ocksa skiljde sig ganska mycket fran det vi sett innan, Sarajevo. Jag hade sett mycket fram emot att se Sarajevo och blev mycket besviken nar det visade sig att det enda taget till Budapest vi kunde ta for att over huvud taget hinna med flyget gick en timme efter att vi kom dit. Vi hann alltsa bara se stan praktiskt taget nar vi akte in i den. Sorgligt eftersom det nog var den stan jag hade velat se mest av under hela resan.

I Sarajevo traffade vi pa en engelska som hette Helen som hade varit runt i Europa i cirka fyra manader. Hon skulle ocksa till Budapest sa vi delade kupe med henne upp. Det visade sig vara en riktigt bra ide. Hon var bade riktigt trevlig och hade manga bra historier att beratta. Dessutom hade hon sett Sarajevo och kunde stilla lite av den nyfikenhet vi hade om stan (samtidigt som hon odlade valdigt mycket mer).

Sjalva resan visade sig bli riktigt jobbig annars. Calle och jag hade bestamt sig for att spara lite pengar och kopte ingen nattkupe utan sov i sittkupen. Eftersom resan passerade tre granser under natten (med tva passkontroller vardera…vid olika tillfallen) samt biljettkontroller vid varje nytt land sa kanske ni inser hur mycket somn vi fick. Resan forgylldes som sagt av trevligt prat och en underbar middag pa brod, choklad och vin.

Jag vet att det verkar som om det ena stallet har varit finare an det andra vi kommit till och allt ar sa underbart och vackert. Det stammer faktiskt ganska langt forutom pa det lilla vi sag av Sarajevo och sen var entre i Budapest.

Vi kom namligen till Budapest ganska slutkorda och i hallregn. Nog kanske Budapest kan vara vackert men inte da i alla fall. Vi fick dock hjalp av Helen att hitta ett sjysst och billigt Hostel som vi dog ett par timmar pa. Kvaliten pa min resa runt sydeuropa forhojs knappast av, forlat mamma, att jag inte kan backpacka som vanligt folk utan far caserolla (dvs rulla 30 kiloskoffert) som besatt. Ett faktum som gett upphov till manga langa och svavelosande svordomar pa diverse sprak.

Budapest var, med vaskan pa rummet, lika enastaende som forra gangen nar regnet val slutade aven om det var lite trist att se samma sak en gang till. Den har gangen slapp jag dock betala boter i tunnelbanan pga utebliven biljett till de sjuuukt nitiska vakterna.

I nan form av reseguide hade vi last att man kunde besoka nat form av klassiskt badhus och trots att vi var ganska trotta och egentligen forsokte komma pa bortforklaringar att slippa (jag hittade inte mina badbyxor) sa gick vi dit. Mina borttappade badbyxor visade sig vara ett mindre problem eftersom det var ett nakenbad for hariga karlar. Nakenbad ar kanske att ta i eftersom man faktiskt fick ett par…badbyxor?…pizzaforklade?…en bit tyg att knyta framfor sig. Sjalva badet var i sig som en krypta med olika varma pooler och turkiska angbad. En riktigt tuff upplevelse som lyfte hela Budapest!

Kvallen spenderade vi med att ga att titta pa lite tuffa statyer i en bortglomd park med ett spokslott. Ni vet…Morgonen efter akte vi till Prag via fegistag (flygplan) och det ar alltsa dar vi ar nu. Om det hander nat kul ska jag nog beratta om det men den som lever och laser far se.

posted by Christoffer on Jul 30

Hej igen

Som den belaste besokaren pa denna dagbok redan vet sa kom ju Calle hit anda fran Sverige (ett land som ligger langt bort norrut tydligen) for att resa runt i omgivningen och som vi gjort det!

Resan var ursprungligen planerad till att omfatta Wien, lite Slovakien och sen Budapest for att sedan expandera till att eventuellt omfatta Slovenien och kanske Kroatien vilket ar lite narmare sanningen.

Resan borjade atminstone i Wien.

I Wien skulle vi flanera runt, dricka milange (wienianskt kaffe), spana pa vackra byggnader, klaga over prisskillnaden osv. I sjalva verket flanerade vi runt centralstationen, drack en acklig milange, spanade pa tagtabellen, klagade inte alls utan akte vidare till Split, Kroatien. Vi lamnade alltsa knappt centralstationen i Wien, inte mig emot eftersom jag redan sett staden. Dessutom var vi bada riktigt sugna pa att resa.

Vi tog en underbar tagresa genom ett idylliskt alplandskap mellan Wien och Graz, satte vara fotter en kort stund pa en minst lika enastande slovensk (inte slovakisk) jord och stannade till slut i Zagreb for att byta till nattvagn. Vi hade otrolig tur har egentligen med tanke pa att vi fick en nattkupe pa ett annars fullbokat tag, dessutom hade vi tur som inte missade bytet (15 minuter tillgodo). Vi hade aven tur som fick dela sovhytt med en ytterst beskedlig hongkonges som forvisso pratade lite mer an vad jag orkade med men som var trevlig anda.

Vi vaknade till doften av havet utanfor Split och kom fram nagot forsenade, ganska trotta men mycket glada. Split var egentligen tankt som ett slutmal men vi blev lite sugna pa att ge oss ut i den adriatiska ovarlden och fortsatte var resa mot on Korcula. Vi tog en fullsmockad bat ut i ovarlden, slappte av de flesta pa on Hvar men fortsatte till Korcula. Korcula ar en o som Minna och Johanna hade besokt forra aret och inte sparat pa superlativen i sina forsok att beskriva on.

Saledes kande vi pressen att vi helt enkelt maste gilla stan (och on) men det visade sig inte vara helt svart. Det var verkligen en medelhavsidyll…i Adriatiska havet. Sma tranga grander med Lady och Lufsen hangande tvatt, omgivet av berg, blatt blatt hav och palmer.

Meningen var att vi skulle ha trampat i exakt samma fotspar som ovan namnda resenarer och bott hos en professor som hade ett hus som man praktiskt taget kunde hoppa ut fran fonstret och ner i vattnet. Denna professor var tyvarr sjuk sa vi fick noja oss med ett hus med 7 meter ifran vattnet. Skandal!!

Efter att ha antligen stannat upp efter en resa som tagit runt 30 timmar ifran Bratislava kunde vi antligen slanga av oss vara svettiga klader och dyka ner i 25 gradigt vatten! Underbart!

Ni som kanner mig val vet sakert min fallenhet for att leka lekar. Min favoritlek pa Korcula var till Calles stora gladje Gomma Nyckeln. Efter badet lekte vi detta, trots att vi var dodligt hungriga, i cirka 40 minuter innan vi till slut hittade den i min resvaska. Nu ar ju min resvaska stor som Adriatiska havet sa det var kanske inte sa konstigt. Kvallen spenderade vi genom att romantiskt strosa runt i Korcula, ata lite sjomat, prata lite djupheter medan vi satt och plaskade fotterna i det grunda vattnet.

Nu ar det ju sa att jag praktiskt taget enbart druckit ol de senaste veckorna sa rodvinet till maten gav upphov till en motreaktion dagen efter och jag hade tillstymmelsen till min forsta baksmalla. Och vad kan vara ett battre satt att bota det pa an att nymornad traska ut i vattnet och trampa pa en elak, ondsint och alltigenom fientlig sjoborre!

Med cirka 20 sma taggar i foten som praktiskt taget var omojliga att plocka bort fick jag fortsatta dagen. Jag fick dock tips att ett par trevliga irlandare som rakat i samma belagenhet dagen innan om hur man kunde bli av med taggarna. Samma irlandare var ocksa trevliga nog att lana ut sitt cyklop och snorkel sa att jag kunde beundra den Korculianska undervattensvarlden. Sikten var cirka 30 meter sa det var en riktigt trevlig upplevelse, jag kunde se sjoborrar (hrmpf!), sjogurkor, smafiskar, vatten och…nycklar. Nagon hade uppenbarligen tappat ett par nycklar dar jag simmade runt. Ett lustigt sammantraffande var att de liknade vara nycklar ganska mycket. Man skulle nog nastan kunnat tro att det varit vara nycklar om det inte varit sa att jag hade haft dom i min bakficka nar jag simmat ut!

Som sagt sa gillar jag ju att leka Gomma Nyckeln. Nu blev det inte sa roligt eftersom jag hittade nyckeln redan innan jag borjade leta. Det var dessutom lattare den har gangen eftersom jag gomt den i Adriatiska havet och inte i min enorma resvaska. Hadanefter bar Calle vara nycklar, inte lika roligt kanske men lite tryggare.

Pa eftermiddagen fortsatte vi via buss till Dubrovnik som vi hade hort skulle vara fint. Vi kunde aka med en riktigt fin, luftkonditionerad, rymlig men trasig buss. Den lyckades ga sonder pa en farja mellan ovarlden och fastlandet vilket gjorde att vi fick vanta in en ny buss. Inte oss emot dock, det var stralande fint vader. Naval, bussresan gick over ett fantastiskt fint berglandskap med utsikt over kusten. Vi somnade forstas anda men, men…

Jag valkomnades stralande av Dubrovnik av en liten vacker tradfagel som kvittrade en trudilutt och sedan sket en gron sorja i huvudet pa mig! Som vanligt blev vi ocksa valkomnade av en massa damer nar vi kom fram med bussen. Vi hade borjat vanja oss vi detta mottagande redan pa Korcula och Split. Damer som redan nar man stiger av bussen bjuder ut sig och vill att man ska folja med dom hem. Vi foljde forstas med en av dessa damer hem, en 60-aring som kanske hade sett sina basta dagar men vi var ganska desperata. Hon visade oss en riktigt fin dubbelsang och sa att vi kunde vara tva i den. Det gillade Calle och jag sa vi gav henne betalt och…nej…nej, nej! Jag tror du missforstar mig nu. Alltsa, vi blev uppraggade for att fa ett rum…att sova i…sova!

En mycket rolig sak som borjade bli mer och mer uppenbart anda sedan vi lamnat Slovakien var att den slovakiska jag lart mig under mina veckor, och som jag trott enbart skulle vara en dum grej att kunna, faktiskt visade sig vara ganska anvandbar. Jag kunde ha en liten, liten konversation med var kroatiska dam (kroatiska ar relativt likt slovakiska) och dessutom bestalla biljetter och grejs ganska smartfritt fran folk som inte besvara sig med att lara sig engelska, tyska eller ens svenska.

Den romantiska stamningen gjorde uppenbarligen Calle lite karlekssjuk for han forsokte flera ganger i somnen krypa upp till mig under natten men jag avbojde men vanligt bestamt alla narmelser. Jag tror han saknar Johanna lite.

Vi vaknade upp tidigt for att fortsatta till ett mycket spannande stalle men om det berattar jag mer nasta gang. Nu ska vi ju se Budapest!

posted by Christoffer on Jul 24

“Du vet hon har skeva framtänder
Och hon gar som en studsande boll
Hennes ögon svänger, at olika hall
Och folk vänder sej om, för hennes panna e sa blek
Och näsan e sne
Och jag rar inte för det, men jag är kär i den fulaste flickan i världen”

Jag vet inte varfor jag ska anstranga mig for att hitta ord nar Hakan Hellstrom gor det sa bra. Ersatt bara flickan med staden sa ar ni med. Jag ar kar helt enkelt.

Jag och Calle har precis gatt runt och sagt farval till mitt betongprydda paradis. Det var inte utan att en tar droppade ner for mina solroda kinder nar jag vinkade hejda ifran toppen av Michalska-tornet.

Ikvall ska jag ut med mina kompisar for sista gangen och saga farval till dem och till alla vackra slovakiskor innan jag och Calle fortsatter var resa som troligtvis gar genom Slovenien (inte Slovakien), Kroatien och darmed Medelhavet, kanske Bosnien, Ungern, Prag och sen hem till mitt kara Svedsko.

Ok en slutsummering av hela resan da… Jag vet att ni sitter som pa nalar for att hora matchutgangen. Tyvarr kommer jag inte kunna ge er den for jag blev tvungen att utga under paus pga skada. Jag vagar dock pasta att det ar den basta resa jag gjort, hittills.

Jag har hort illvilliga rykten som tycker att denna resedagbok har verkat en aning censurerad. Till er har jag bara en sak att saga: ********!

Jag hade sa mycket jag hade velat saga till er sa har i sanningens ogonblick men nu kan jag inte komma pa nat mer. Med graten i halsen, svetten i ryggen, Calle pa stolen bredvid, olen inom synhall, resvaskan packad, med Calle packad och med en fast overtygelse att detta inte ar sista gangen jag beskadar Bratislavas ursakter till bostadshus sager jag for sista gangen:

Dovidenia!

(jo, jag kommer skriva i Kansas ocksa…men da kan jag ju inte jag garna skriva Dovidenia…eller hur?!)

ps. Alla som gissar var rubrikraden kommer ifran vinner en Ford Escort LX -85

posted by Christoffer on Jul 21

Hej igen min kara lyssnarskara

Nu borjar det definitivt narma sig slutet i Bratislava. Locket har aterigen lagts pa brunnen, korna mjolkats och olen druckits opp. Nu ser jag mycket fram emot att fa besok av min kara van Calle sa att vi kan gora resten av centraleuropa osakert. Troligtvis och sorgligt nog verkar det inte bli nagon fotbollsmatch i Belgrad. Kanske lika bra for mig och min halsa dock (tokig djurgardsklack pa ena sidan och annu tokigare partizanklack pa andra sidan och jag med min AIK-halsduk mittemellan).

Blicken borjar nu annars sa sakteliga riktas mot det stora landet i vaster dit min resa snart ska fortsatta (inte Osterrike). Forutsattningarna ser hyggliga ut for att jag ska kunna komma ivag i tid. For er som inte vet det har jag gatt igenom ansokningsrutiner och formular, nar det galler min resa dit, som far Slovakiens ansokan till EU att framsta som formular J-2016 om ni forstar vad jag menar! Men lika sakert som att Slovakien ansluter till EU nasta ar, lika sakert ska jag ansluta till Kansas…om jag sa ska behova ta flyg i turistklass for att komma dit!

Ater till mitt kara nya hemland da. Vi ar som sagt en ganska stor grupp nu, vilket ar bade roligt och lite jobbigt. Extra roligt ar det forstas nar man till exempel ska aka gokart, vilket vi gjorde i onsdags. Riktigt roligt, och som med mycket annat var nastan det roligaste allt hetsande innan och att hora alla bortforklaringar efterat!

Efter denna mycket grabbiga uppladdning fortsatte vi med nagot annu grabbigare. Strippklubb saklart! Vi hade skramlat ihop pengar till en lapdance at Yassir som, om an pa ett nagorlunda subtilt satt, tjatat om strippklubbar anda sen han kom hit. Var ihopskramlade budget rackte dock inte mycket mer an till intradet sa vi fick valsa ivag ganska snart anda.

Trots att detta var ganska kul vill jag pasta att helgen var annu roligare. Jag fick namligen min hultsfredsabstinens stillad genom att ga pa en rockfestival i norra Slovakien! Nu pratar vi inte den sortens fegisfestivaler jag var pa i borjan av min karriar har i Slovakien utan en riktig rockenroll-sova-i-lera-dricka-ol-till-fr ukost-kangpunk-svett-och-talt-festival! Jag, Arturo och Carlos akte dit tillsammans med Juraj (som en trogen dagbokslasare kommer du ihag att det var slovaken jag akte till Kosice med).

Festivalen ramades in av ett vackert skogspart pa ena sidan och saklart betong-hoghus pa andra sidan. Sjalvklart ramades den aven in av en ansenlig mangd guldfargad, flytande slovakisk kultur och en inte mindre ansenlig mangd rock-hopp, dans och slovakiskor.

Cardigans var egentligen det enda bandet som jag kande till men det spelade inte sa stor roll. Vi fick var dos av slovakisk rock anda och aven om det inte var kanon sa ar den slovakiska rockscenen inte helt ute och cyklar.

Den forsta natten spenderades som sig bor i ett lerigt talt. Natten spenderades som sig bor i Slovakien inte speciellt lange eftersom jag vaknade alldeles for tidigt. Lordagen praglades saledes av det faktum att vi var vandrande lik plus det sorgliga faktum att Arturo skulle aka tillbaka till det forlovade tacolandet i vaster. Men efter att ha vinkat Hasta manana till honom lade vi oss vid en pool i stan och softade. Jag somnade i den stekheta solen och har nu anpassat min kroppsfarg till den osterrikiska flaggan (den ar inte gyllenbrun).

Trots att vi var ganska trottkorda rockade vi loss pa lordagkvallen ocksa och jag tanker inte ens ga in pa alla idiotgrejer vi gjorde men roligt var det! Natten skulle ha spenderats som sig bor i talt men eftersom jag var tvungen att satta upp taltet igen och eftersom det uppenbarligen hade blivit felkonstruerat under dagen och saledes inte gick att montera och dessutom pa grund av det faktum att polisen inte tyckte att jag skulle satta upp ett talt pa parkeringen sa sov vi alla tre i bilen.
Val hemkommen pa sondagkvallen tvattade jag klader. Jag skojar inte nar jag sager att det finns tva (!) tvattmaskiner pa ett par tusen studenter har och jag skojar inte heller nar jag sager att de tva praktiskt taget alltid ar lediga. Men mer om detta spannande aventyr far jag beratta nan annan gang!

posted by Christoffer on Jul 14

Hej

Nu borjar jag kanna att den 25 juli borjar flasa mig i nacken. Det borjar dra ihop sig mer och mer. Jag sorjer i och for sig inte over det. Det hade nog varit varre om jag akt direkt hem harifran, nu aker jag ju ivag pa en liten resa i trakterna runtomkring innan jag aker hem. Jag kanner redan angest for hur jag ska fa med mig min resvaska (las modell storre lagenhet) runtomkring. Jag kanske maste skaffa ett separat pass for denna.

Nu ar det ju inte darfor jag skriver utan for att jag varit utomlands igen och inte i vilket utomland som helst utan i Osterrike!

Men min historia borjar inte dar, den borjar givetvis med ett par ol. Dessa intogs pa gott humor med en allt vaxande skara internationeller (vi ar ju inte bara europeer) plus tva amerikanskor som Carlos bjudit hit. Var skara av IAESTE-killar (for det ar bara killar) borjar nastan vaxa ifran sig sjalv och jag borjar tappa kollen. Troligtvis har ni inte heller nan koll sa det kanske ar bast att jag gor en kort redovisning av truppen har:

-Arturo, Mexico. Den forste som intog Bratislava (tre veckor fore mig). Ett socialt geni som kanner alla haromkring, riktigt rolig att festa med.

-Carlos, Osterrike. Den andre, fodd i Peru, uppvaxt i Osterrike, bor i USA. Pa samma niva som mig nar det galler mycket och darmed mycket rolig att umgas med.

-Yassir, England. En rolig och ganska bortkommen indier/pakistanier/engelsman. Far langben att verka samlad och eftertanksam. Nykterist av religiosa skal (aterkommer dock om detta).

-Giorgos, Grekland. Troligtvis den trevligaste killen har som det ar svart att inte gilla. Kan liknas vid E.T. eftersom han ringer hem nastan hela tiden (ET phone home…remember?)

-Jaakko, Finland. Dricker som en finne, agerar som en italienare. Har varit har en vecka och konsumerat en hel del alkohol och en hel del slovakiskor ocksa om jag forstatt det ratt.

-Alvaro, Spanien. MJ, Syrien. Milos, Jugoslavien. Simos, Grekland. Valdigt nytillkomna…

Ja, ja…ni kanner igen detta. Jag borjar beratta en historia men avbryter mitt i. Nu fortsatter jag i alla fall…

Ol var det ja…eller snarare absinth. For er som inte kanner till det ar absinth nagot som narmast kan liknas vid flybransle. Det brinner och det ar starkt (“and it can lift a party of 240 people”). Absinthen dricks foretradesvis genom att man antander drinken. Satter handen over glaset sa att det slacks for att sedan dricka det (och darefter frusta som en galning). Sjalva satta-handen-pa-glaset-manovern ar lite knepig eftersom det kan gora ont. Antingen kan man gora som Giorgos och satta handen over, fa handen fastsugen mot glaset pga vakuum, fa panik av varmen och slanga glaset over bargolvet. Eller sa kan man gora som jag, som en adel gentleman slacka en amerikanskas glas som statt och brunnit alltfor lange eftersom hon inte vagade slacka den, satta handen over, upptacka att den inte alls vill slackas sa snabbt som den borde, halla kvar handen, halla kvar handen lite till, slacka drinken, skala, dricka drinken, frusta, springa ylande som en 5-manaders baby till baren och sno at sig fjorton liter is (jag har nu blasor pa handen i ett omrade stort som en enkrona).

En sadan start pa en kvall kan knappast bli battre, vi drog alla till en klubb pa en bat med 14 cm hogt i tak och dansade till 4. Nar vi kom hem upptackte vi att nagonting inte stod ratt till med Yassir, den nyktre engelsmannen. Han upptradde mer berusat an de flesta av oss aven om han enligt egen utsago endast druckit red bull. Sjalvklart agerade vi hjalpsamma kompisar som tog tillfallet i akt att lara honom att roka. Valdigt lustigt hursomhelst…

Hela denna torsdag bidrog naturligtvis till att jag var nagot sliten pa jobbet pa fredagen. Jag lyckades till och med somna framfor datorn (det sag ut som om jag jobbade!) pa jobbet. Hursomhelst, pa kvallen akte vi till Wien dar vi bodde hemma hos Carlos foraldrar i deras svenska (!) trahus. Och det var verkligen som att komma hem. For forsta gangen pa fem veckor at jag hemlagad mat och sov i en nagorlunda hygglig sang, satt i en skon soffa och sag pa tv osv… Jag kunde tom ha badat i deras inomhuspool om jag velat. Det ar sakert overflodigt att saga att det var riktigt trevligt.

Wien i sig var en vacker stad, nastan lite for vacker. Har ni sett Matrix Reloaded? Bra. Da vet ni hur det ar med alla magnifika slagsmalsscener. De ar valdigt valgjorda och sa men efter en halvtimme bryr man sig inte om det ar varken vackert eller valgjort. Allt ser likadant ut anda. Lite sa ar Wien, otroligt vackert overallt men det ar nastan lite lojligt for det ar sa manga magnifika byggnader att man nastan trottnar. Da ar det bra att kunna slinka in pa nagot av alla konditorier och ata nagra liter glass eller Sachentorte.

Wiens uteliv ar det inte heller nat fel pa, fredagen blev dock lugn eftersom vi var slitna sen torsdagen. Lordagen var vi forst pa en mycket illegal pub och sedan pa en ganska grym klubb med ganska ogrym publik. Om ni kommer ihag scenen i ovan namnda film nar Neo slass med ett hundratal kopior av agent Smith far ni kanske en bild av hur mycket killar det var dar. Dom hade en strippa dar ocksa (ett centraleuropeiskt fenomen?) men jag tror det bara var en bugg i programmet.

Efter all denna arkitekturiska skonhet var det skont att aka hem till Sweet home Bratislava och uppleva lite panelovy sidlitsko (betonghus) och billig ol igen. Just innan jag gick och la mig upptackte jag och Arturo en spontan svartpub pa studenthuset. Nan hade i hemlighet gjort om ett rum till en liten pub sen ett par manader tillbaka. Lite roligt.

Nu har jag suttit i ganska exakt tva timmar utan att ens oppna programmet jag jobbar i. Om min chef ens hade halvkoll pa hur omotiverad och lat jag ar for tillfallet skulle jag do ihjal av skamslighet!

Nasta helg? Rockfestival i Trencin saklart! Storsta affischnamn? Cardigans fran Sverige saklert!

posted by Christoffer on Jul 10

Mina trogna vanner,

det har inte hant mycket sen jag skrev forra gangen och om det ska jag beratta nu.

For alla er som satt pa nalar for att hora utgangen i hur det gick for Arturo och hans aterintrade till det forlovade Slovakien kan vara lugna. Efter att ha lamnat honom med graten i halsen och viftande nasdukar vid gransen och efter att ha gett honom alla pengar vi hade for att han skulle kunna kopa sig en bit brod och tak over huvudet akte han tillbaka till Budapest. Dar traffade han nagra amerikanare och gick med dom ut pa strippklubb. Saklart…Pendejo! Senare fick han kopa ett nytt visa och han kom tillbaka i forrgar.

Innan jag glommer det vill jag passa pa att onska ett officiellt lycka till dels till ex-sambo-Kalle som i dagarna aker till Usa-Centralamerika-Sydamerika pa en langtur (resan jag eventuellt skulle ha hangt med pa om jag varit gjord av lite hardare virke) och dels till Oskar som ska aka till Indonesien for praktik (inte forran i augusti men anda!).

For er som inte markt det sa borjar jag bli grymt uttrakad pa jobbet (tva resedagboksanteckningar samma vecka…kanske ger er en vink). Jag har gjort klart mitt forsta projekt och det drojde fyra (!) dagar innan jag fick nat nytt att gora. Under den tiden satt jag enbart och surfade och passade ocksa pa att programmera ett pokerspel. Varje gang jag gick in till min chef for att fa nagot att gora blev han skrackslagen, han tyckte val antagligen att det var lite pinsamt.

I forrgar fick jag dock ett nytt projekt som visade sig vara alldeles for svart (dvs inte gult…eh…inte latt menar jag) sa jag satt och gjorde samma sak som de tidigare dagarna, dvs ingenting…tills jag kunde fa hjalp och da gjorde de allting istallet. Nu har jag atergatt till att finslipa mitt gamla projekt, inte sa roligt men helt klart battre. Konklusion: jag har trakigt pa jobbet numera.

Skit…min andra chef fran Tyskland kom precis in. Jag som trodde kusten var klar eftersom min vanliga chef aldrig kommer forran 10. Ja, ja…

Lite fakta om slovaker:
-De finns cirka fem miljoner av dem har.
-Cirka alla ungefar kor Skoda.
-Alltfor manga av dem (foretradesvis man) luktar lite konstigt. Ungefar sadar som man luktar nar man glomt deon i sommarhuset…hosten 1964…Sparvagnsresor i rusningstrafik ar darfor inte alltid en angenam upplevelse.
-Man firar namnsdagar ungefar lika mycket som fodelsedagar.
-De har jordens hogsta amnesomsattningsformaga, for maten ar fetast i varlden och slovakerna smalast i varlden.
-Alla hatar zigenare…alla. Det finns cirka 500 000 zigenare i Slovakien savitt jag vet.
-Slovaker mellan 22-28 ar existerar inte. Det ar i denna alder alla slovaker maste genomga en metamorfos och ligga i en puppa eller…jag vet inte!…det finns helt enkelt inga slovaker mellan 22-28 ar! Jo, en forstas…min kompis Juraj som jag akte till Kosice med.
-Nar en slovak vill lara sig engelska aker denne till London eller i vissa fall till USA…hmm…eller Malta…ok, den har generaliseringen holl inte.
-Man dricker hellre inhemska Kofola an Coca-cola.

Det ar nog allt.

Vi spelar for ovrigt fotboll var och varannan dag nu. Sjalvklart spelar vi pa en gropig asfaltsplan (se bilder fran tidigare inlagg) med rostiga staket som mal…och kul ar det! Kanns bra att bidra till nagot av kroppens aterhamtning sa att den inte behover gora allt jobb sjalv.

Mina hemreseplaner kommer kanske andras, jag kommer hem samma dag men tar genvagen via Kroatien, Bosnien-Hercegovina och till slut Belgrad, Jugoslavien dar jag hade tankt titta pa en fotbollsmatch mellan Partizan Belgrad och ett svenskt lag. Eventuellt. Vagen ligger oppen, luften ar fri, valet ar mitt och asfalten ar gropig!