posted by Christoffer on Jul 7
Kara dagbok,
nu har det uppstatt stora bekymmer har nere. Jag aterkommer till det senare. Jag tankte ta allt fran borjan istallet.
Jag ljog angaende halvtidsresultatet…eller snarare missade en vecka helt. Jag ar ju faktiskt har i sju veckor och inte sex. Domaren har tillsammans med hjalpdomaren slagit fast att fortsatta matchen som forut men lagga till extra overtidsminuter i nasta halvlek.
Ni kanske tror att jag skolkar fran jobbet nu nar jag sitter har och skriver. Trist nog gor jag inte det aven om jag ar pa jobbet. I torsdags fick jag slut pa arbetsuppgifter nar jag avslutade min uppgift och har sen dess hasplat mig fram pa tva ynka 5-minutersuppgifter varav en jag inte ens gjorde sjalv och den andra har jag inte ens orkat borja med…Istallet har jag i tva dagar suttit och programmerat ett jatte-jatteroligt pokerspel.
Nog om det, det har kommit lite nya manniskor hit nu. En grek och en finne som bada ar killar hela dan och sen en syrian och en spanjor som jag annu inte traffat. Dartill har det kommit lite utlandska icke-IAESTE manniskor hit sa det blir mer och mer internationellt varje dag. Ett gang fransman (en fransman, flera fransman…) kom hit for nan vecka sen ocksa varav en av dessa var for lat for att ordna pass och bush-walkade (dvs smet forbi) gransen. Pucko…och nu ska jag beratta varfor det ar sa dumt. Harnast foljer resan till Budapest:
Av besparingsskal (inte att jamfora med bananskal) sa valde vi (eller atminstone de andra fattiglapparna som lyfter halva min lon har) att endast stanna i Budapest over en natt men aka dit tidigt pa lordagsmorgonen. For att spara vara sargade kroppar sa gick vi ju sjalvklart inte ut sa lange dan innan utan sussade sott redan vi 3.30 tiden. Jag steg upp vid 7 for att aka till jobbet och hamta mitt pass som jag glomt ta hem pa fredagen och slot upp med de andra vid tagstationen
Vi hade en riktigt behaglig tagtripp till Budapest trots 13 000 passkontroller och biljettkontroller, Arturo (mexikanen) har lite problem med sitt visum men det var lugnt anda. I Budapest lyckades vi fa tag pa en riktigt sjysst lagenhet (!) mitt i centrum med fem baddar for 100 kr per person och natt. Ockrare och utsugare ar vad dom ar, ungrarna! 100 kr! I Slovakien hade vi betalat halva det priset! Budapest ar alltsa mycket dyrare…
Vi strosade runt och sag det man borde se innan vi gick hem och gjorde det vi borde gjort. Sovit. Efter detta (eller om det var innan) skedde det helt osannolika. Vi spatserar som vanligt forbi ett par flickor och precis nar jag gar forbi hor jag…kan det vara…ar det verkligen…norska! Mitt undermedvetna plockade upp kunskaperna fran mitt sedan lange glomda modersmal och jag fick stapplande ur mig nat som lat “Fran ni…ar… Norge?…Jag…spetzave sklovnik…eh…whats the name…verdammte…ja!..svensk!”. Forsiktigt, forsiktigt borjade de svenska orden komma tillbaka till mig tillsammans med mina diplomerade norskakunskaper och jag forde min forsta konversation i realtid, oga mot oga, pa svenska efter fyra veckor! Stort!
Lite senare sprang jag tom pa ett par svenska tjejer pa tagluff men dom var inte lika roade over att traffa en svensk i Budapest som jag var. Ni som varit i Prag och allehanda sana stallen forstar sakert vad jag menar. Det ar namligen MYCKET turister i Budapest. Forstaerligt iofs det ar en mycket vacker, om an lite sliten, stad som faktiskt inte ar sa mycket oststat (till skillnad fran syltstat och leverpastejsstat) som Prag och framforallt Bratislava.
Att stan var vacker tar tyvarr inte bort det faktum att den var ganska trakig. Vi fick leta ett bra tag innan vi hittade en uteservering som verkade trevlig och ingenstans syntes nagra i var egen alder och ingenstans hordes musik. Vi fick dock lite tips om en klubb pa andra sidan floden och nar vi val kom dit sa insag vi varfor resten av stan var sa dod eftersom ALLA var dar. Det finns tydligen tva klubbar pa grovt raknat 1000 resp 4000 personer. Vi gick till den mindre och hade en ok kvall men inte sa mycket mer.
Ok, nu ska jag val komma till det jag tankt beratta anda sen borjan. Efter att dan efter samlat ihop pick och pack, spanat in palatset och atit lite sa akte vi slutligen hem. Vi lyckades tom fa med oss Yassir (engelsmannen) som alltid ar pa efterhand eller bara allmant franvarande. En fraga som tom ar vanligare an “Wanna have a pivo?” (pivo = ol) ar “Wheres Yassir?”. Fragan uppkommer 6 ganger i timmen nar vi ar ute (jag har raknat).
Forlat, jag kommer bort fran amnet…igen…Hursomhelst, vi aker hem vid femtiden och far aterigen utsta 13 000 passkontroller och biljettkontroller. Arturo har aterigen problem med sitt visum eftersom det har ett smarre snedtryck i det angaende antalet inresetillstand. Den har gangen blir det dock ett stort problem och det vill sig sa illa att de inte slapper in honom i Slovakien igen! Mi compadre! vi ger honom alla pengar vi har men blir tvungna att lamna honom vid gransen. Carlos foraldrar bor i Wien sa vi arbetar upp en plan for att han ska ta sig dit och reda upp det hela.
Mycket mer an sa vet jag inte om hans ode just nu. Forhoppningsvis, och troligtvis, loser det sig men vill det sig riktigt illa ar det kort vilket vore ett kraftigt avbrack for var lilla trupp.
Pa tal om visum verkar det ga mot en losning med mitt USA-visum men jag ar fortfarande langt ifran lugn.
Nu ska jag “jobba” lite till. Kanske, kanske samlar jag kraft och arbetar pa min fem-minutersuppgift men jag har fortfarande en massa ide’er hur jag kan vidareutveckla mitt pokerspel.
Ps. Inatt slog jag nytt personligt-slovakiskt rekord i somn. 8 h! Sug pa den ni!

